Vetedvärgsjuka Vete

Bekämpningströskel
Vetedvärgsjukevirus sprids bara av den randiga dvärgstriten. Viruset kontrolleras genom att bekämpa stritarna.

Höst:

Överväg bekämpning av stritarna om de flesta av nedanstående riskfaktorer är uppfyllda:

• angrepp i området tidigare år

• närhet till smittkällor (spillsäd, rajgräs, vitgröe)

• tidig uppkomst (före mitten av september)

• varmt (> 15 ºC) och torrt efter uppkomst

• vete eller rågvete som förfrukt

• mycket växtrester efter förfrukten.

Vår:

Överväg bekämpning av stritarna om alla nedanstående riskfaktorer är uppfyllda:

• smitta i fältet eller angränsande fält föregående år

• förekomst av höstinfekterade plantor

• gles gröda

• varmt (> 15 ºC) och torrt när temperatursumman når 50-60 daggrader (bastemperatur 8ºC)

• vete eller rågvete som förfrukt

• grödan har inte nått DC 31 när temperatursumman nått 50-60 daggrader (bastemperatur 8ºC).

Den allmänna risken för angrepp följs med fångster av stritar i gulskålar och meddelas i Växtskyddscentralernas veckorapporter eller växtskyddsbrev.

Bekämpningstidpunkt
Höst: DC 10-11
Vår: Då stritarna kläcks, men före DC 31

Preparat dos
Mavrik 0,2 l/ha.

Bekämpningbehov
Det är huvudsakligen i området runt Mälaren som sjukdomen haft sin största utbredning. Angrepp har även förekommit i Västergötland och Östergötland. Under 2017 förekom lokalt kraftiga angrepp i de sedan tidigare kända områdena, framför allt Mälardalen. I Skåne konstaterades sjukdomen lokalt för första gången 2010 men angrepp är ovanliga. Angreppen är ofta begränsade till fältkanter och ”varma lägen” i fältet där grödan kommit upp tidigare.

Förebyggande åtgärder
• undvik tidig sådd av höstvete
• plöj före sådd om förfrukten är höstvete
• välj en tidig sort

Förekomst och betydelse
Kända värdväxter är vete, havre, råg, rågvete, rajgräs och vitgröe. Det är främst höstvete som angrips, men även råg och rågvete. Rajgräs med flera gräs är mottagliga, men inte korn, kvickrot, timotej och ängssvingel. Vetedvärgsjuka syns fläckvis i fälten eller längs fältkanterna. I Sverige uppmärksammades sjukdomen redan i början av 1900-talet, samt under 1940-talet, men benämndes då slidsjuka hos vete. Sjukdomen har orsakat svåra skador i höstvete i Mellansverige sedan mitten av 1990-talet. I Skåne konstaterades sjukdomen för första gången 2010. Numera förekommer angrepp av varierande grad mer eller mindre årligen i Mellansverige.

Biologi och spridning
Vetedvärgsjuka orsakas av ett virus. Spridning kan endast ske med hjälp av den randiga dvärgstriten, Psammotettix alienus. Striten suger i sig virus från infekterade plantor av vete eller mottagliga gräsarter. Stritarna är mest aktiva vid temperaturer över 15 °C. Viruset är inte utsädesburet och kan endast överleva i levande växtvävnad. På hösten sprids det till höstsäden av fullbildade stritar och på våren, före stråskjutningen, inom fältet av nykläckta larver (nymfer).

Kännetecken
Angripna plantor gulnar, hämmas i tillväxten och bestockningen (bildningen av sidoskott) ökar, plantorna blir dvärglika. Axen blir dåligt matade och stannar helt eller delvis kvar i bladslidan. Det är inte alltid som angripna plantor missfärgas.

Förväxlingsrisk
Rödsot och skador i markens struktur