Kransmögel Oljeväxter

Förebyggande åtgärder
Sjukdomen orsakas av en jordburen svamp och motverkas främst genom en balanserad växtföljd. Mot kransmögel rekommenderas ett uppehåll på minst 5-6 år mellan oljeväxtgrödorna. Tydliga symtom visar sig ofta sent på säsongen. Det finns sortskillnader i mottaglighet i utländska undersökningar men svenskt underlag saknas.

Förekomst och betydelse
Svampen angriper oljeväxter. Sjukdomen är vanlig och mycket allvarlig i Skåne och Östergötland där oljeväxtodlingen var omfattande redan på 1950-talet. Mindre angrepp förekommer även i övriga landet. Kransmögel är en allvarlig växtföljdssjukdom, som kan orsaka stora skördeförluster.

Biologi och spridning
Svampens vilkroppar (mikrosklerotier) stimuleras till groning av ämnen, som bildas av rapsrötterna. Svampen tränger in i rötterna genom rothåren och breder ut sig via kärlsträngarna. I samband med tröskning och jordbearbetning hamnar sklerotierna i marken, där de kan överleva under minst tio år. Vilkropparna bildas i slutet av vegetationsperioden.

Kännetecken
Tidiga symtom är att de lägst sittande bladen gulnar, som regel bara på ena bladhalvan. Detta är dock en osäker diagnos. Plantan vissnar ensidigt och ena delen av stjälken får först en ljusgrön färg, som senare övergår till gulbrun bronsfärg. Senare kan hela plantan vissna och brådmogna. Strax före skörd, eller i stubben efter skörd, bildas svarta vilkroppar (mikrosklerotier) under det yttersta cellskiktet. De sitter tätt och är nätt och jämnt urskiljbara för ögat. De kan observeras även i märgen. Angripna stjälkar blir askgrå.

Förväxlingsrisk
Brådmognad av andra orsaker och torröta

Namn på andra språk
Latin: Verticillium longisporum
Engelska: Verticillium Wilt
Svenska: vissnesjuka, kransmögel kransmögel
Danska: kransskimmel