Ärtbladmögel Ärter

Bekämpningströskel
Saknas

Betning
Primära angrepp på groddplantorna kan bekämpas genom betning med det biologiska betningsmedlet Cedress*. Dessa angrepp är normalt allvarligare än angrepp på bladverket. Utsädesbetning görs främst i konservärt.

*Cedress ska registreras om senast 2024-04-30, se www.kemi.se för beslut.

Förebyggande åtgärder
• odla inte ärter oftare än vart 6-7 år

Förekomst och betydelse
Denna form av bladmögelsvamp angriper endast ärter. Sjukdomen är vanlig i Sverige när vädret är svalt och fuktigt men orsakar sällan större skördeförluster. Primära angrepp på groddplantorna är normalt allvarligare än angrepp uppe i bladverket.

Biologi och spridning
Vilkroppar (oosporer) i jorden är den mest betydande smittkällan och de infekterar ärtplantor på groddplantstadiet. Efter denna primära infektion växer svampen systemiskt i plantan. Sporer sprids från mycel (nätverk av svamptrådar), som växer ytligt på plantan, samt med vind och regnstänk och orsakar fläckar på blad och baljor. Fält långt borta kan utgöra en smittkälla på grund av vindspridda sporer. Oosporer kan leva upp till 15 år i jorden.

Kännetecken
Primära angrepp syns som vitt mycel när plantorna är unga. Senare syns de sekundära angreppen som blekt gula fläckar på bladens ovansidor. På undersidorna är fläckarna gråvioletta och täckta med mycel. Det kan ibland se ut som jord och damm, som fastnat på undersidan av bladen. Även fläckar på baljornas insida är gråvioletta. Angripna baljor missformas och frösättningen minskar.

Förväxlingsrisk
Gråmögel och ärtmjöldagg

Namn på andra språk
Latin: Peronospora viciae f. sp. pisi
Engelska: Downy Mildew
Svenska: ärtbladmögel
Danska: ærteskimmel
Norska: ertebladskimmel
Finska: herneenlehtihome