Phytophthora-rotröta Ärter

Förebyggande åtgärder
Sjukdomen kan angripa både ärter och åkerböna. Den motverkas bäst genom en växtföljd med minst 7-8 år mellan ärt- och åkerbönsgrödorna och väldränerade fält. På dåligt dränerade jordar bör antalet år mellan ärt- och åkerbönsgrödorna ökas ytterligare.

Förekomst och betydelse
Hittills kända värdväxter är ärter, åkerbönor och vicker. Angrepp gynnas av fuktig väderlek och blöt mark. Vid sådana förhållanden kan symtomen visa sig tidigt under säsongen. Phytophthora-rotröta förekommer ofta i en blandinfektion med ärtrotröta. Båda dessa sjukdomar kan ge allvarliga skördeförluster.

Biologi och spridning
P. pisi överlever genom vilkroppar (oosporer) i jorden. Det är inte känt hur länge de överlever, men det är inte ovanligt med angrepp tio år efter odling av en mottaglig gröda. Förökningen av smitta beror på hur ofta mottagliga grödor odlats på fältet och hur stora angreppen varit de åren.

Känetecken
Först syns en svag gulfärgning av rötterna, som senare kan bli ljusbruna. Rötternas yttre cellager förstörs, liksom rothår och finare rötter. Till sist ruttnar rötterna och om man drar upp en angripen planta återstår endast en kort bit av huvudroten. Vid kraftiga angrepp vissnar först de nedre bladen och senare dör hela plantan på grund av näringsoch vattenbrist.

Förväxlingsrisk
Ärtrotröta och övriga rotrötesvampar, exempelvis -- Fusarium spp. -- Pythium spp. -- Rhizoctonia solani