Phytophthora-rotröta Åkerbönor

Förebyggande åtgärder
Sjukdomen kan angripa både åkerböna och ärter. Motverkas bäst genom en växtföljd med minst 7-8 år mellan ärt- och åkerbönsgrödorna och väldränerade fält. På dåligt dränerade jordar bör antalet år mellan ärt- och åkerbönsgrödorna ökas ytterligare.

Förekomst och betydelse
Det är först under senare år, som rotröta på åkerböna har blivit känd. Motståndskraften varierar hos olika sorter av åkerböna. Andra grödor, som angrips, är ärter och vicker. Sjukdomen har framför allt uppmärksammats i södra Sverige men även i Västergötland och Östergötland. Rotröta är en allvarlig sjukdom, som kan orsaka skördeförluster på över 50 procent.

Biologi och spridning
P. pisi, som orsakar rotröta, hör till gruppen algsvampar, som generellt gynnas av fuktig väderlek och blöta markförhållanden. Den överlever genom vilkroppar (oosporer) i jorden. Man vet inte hur länge de kan överleva men troligtvis är det i många år. Förökningen av smitta beror på hur ofta mottagliga grödor odlas på fältet och hur stora angreppen varit de åren. Jordar, som är rika på kalcium, antas ha en viss hämmande effekt mot angrepp.

Kännetecken
Rotröta angriper framför allt rotspetsarna och sprider sig därifrån inåt och uppåt. Angripna delar färgas svarta, eftersom växten producerar ett svart pigment vid stress. Tillväxten hos rötterna och plantan hämmas i olika grad.

Förväxlingsrisk
Det finns ingen risk för förväxling.