Dvärgstinksot Vete

Betning
Sjukdomen kan bekämpas genom utsädesbetning samt i viss mån av sortvalet. Höstvetesorterna Etana, Festival, Hallfreda och Stava är toleranta mot dvärgstinksot.

Förekomst och betydelse
Dvärgstinksot angriper höstvete. Svampen finns sedan länge på Gotland och i östra Mellansverige, men förekommer numera allmänt i östra delarna av Kalmar län och på Öland. Angrepp har även förekommit i Västergötland. Dvärgstinksot är en mycket allvarlig sjukdom, som bara kan bekämpas genom betning. I ekologiska odlingar kan därför dvärgstinksot bli ett mycket stort problem.

Biologi och spridning
Till skillnad från vanlig stinksot är sporerna ljusgroende och svampen infekterar enbart genom sporer på marken. Smittat utsäde sprider sjukdomen till nya fält. Fält kan smittas av vindburna sporer i samband med skörd av närbelägna fält där sjukdomen förekommer. Angrepp gynnas av en temperatur, som växlar mellan 5–8 °C veckorna närmast efter sådd och en påföljande vinter med långvarigt snötäcke.

Kännetecken
En angripen planta blir onormalt starkt bestockad. Huvudskottet och ett par sidoskott kan vara friska och ha normal längd medan övriga sidoskott är förkrympta (sällan längre än 30 cm) och bär sotax. Angripna ax ser spretiga ut. Liksom hos plantor, angripna av stinksot, omvandlas kärnorna till mörkbruna spormassor, som luktar sillake.

Förväxlingsrisk
Stinksot.

Namn på andra språk
Latin: Tilletia controversa
Engelska: Dwarf Bunt
Svenska: dvärgstinksot
Danska: dværgbrand
Finska: kääpiöhaisunoki