Stjälkröta Majs

Bekämpningbehov
Angrepp i kolven kan ge toxinerna DON och ZEA
som är skadliga för enkelmagade djur men kan också
påverka idisslare. Fusariumangrepp i stjälken kan ge
stjälkröta med liggmajs som följd. Stjälkröta förekommer i hela majsodlingsområdet, främst på fält med
intensiv majsodling. Kolvfusarios förekommer framförallt i kärnmajs. I danska försök framstår Kompetens,
KWS Stefano, Pinnacle, SY Karthoun och Trooper som
mindre mottagliga för stjälkröta. Det svenska försöksunderlaget är för litet för att göra en bedömning.

Förekomst och betydelse
Stjälkröta förekommer i huvudsak i fält med ensidig odling av majs, speciellt i kombination med mycket skörderester på marken. Angrepp gynnas av varm och fuktig väderlek. Rötan försvagar plantorna, som lätt kan knäckas. Stjälkröta kan förorsaka brådmognad och liggbildning, speciellt vid kraftig blåst, med lägre skörd som följd. Dessutom kan svamparna bilda mykotoxiner (gifter).

Biologi och spridning
I Sverige orsakas stjälkröta i huvudsak av Fusarium graminearum. Svampen övervintrar på skörderester i marken eller på markytan men kan även övervintra på utsädet. Smittan från skörderester sprids med vind och regnstänk. Även majsmottets larver kan sprida smitta genom att göra borrhål i stjälkar och kolvar där svampen kan ta sig in. Stjälkrötan utvecklas oftast först efter avslutad blomning.

Kännetecken
Stjälkbasen på angripna plantor vissnar och färgen övergår från mörkgrön till halmfärgad. Vid kraftiga angrepp vissnar hela plantan. Den nedre delen av plantan försvagas och innandömet luckras upp och rosafärgas. De försvagade plantorna knäcks lätt. Svampens fruktkroppar (perithecier) utvecklas oftast omkring de nedre noderna. Perithecierna syns som små, svarta och runda prickar, som sitter ytligt på stjälken och som lätt kan skrapas bort.

Förväxlingsrisk
majsmott (försvagade plantor) och torkskador