Rydberg, Tomas
Inverkan av olika bearbetningstidpunkter på kvävemineraliseringen under vinterhalvåret och på kväveutlakningen i odlingssystem med och utan fånggröda.
Detta försök har gett banbrytande kunskap om olika bearbetningsåtgärders effekter på omsättningen av kväve i marken och också legat till grund för regelverket om Grön mark. Vi är övertygade om att mycket mer värdefull information går att erhålla från detta projekt. Vi vill ytterligare studera hur vi med hjälp av rätt jordbearbetningsåtgärd vid rätt tidpunkt kan styra mineraliseringen på ett mycket effektivare sätt än idag. Dessutom finns i dagsläget ej tillräckligt väl registrerat vilka effekterna är av halmbehandling i kombination med de olika bearbetningstidpunkterna och inte heller vilka effekterna är av kontinuerlig odling av fånggrödor. Det har ansetts att inbrukning av halm på hösten, genom ökad immobilisering, minskar halten mineralkväve i marken och därmed också minskar risken för utlakning. I detta försök tycks dock denna effekt vara begränsad till de första tre åren och senare års resultat visar på en trend mot högre mineralkvävehalter i led där halmen kontinuerligt brukats ner. Leden med fånggröda uppvisar fortfarande, efter nio år, de lägsta innehållet av mineralkväve under hösten vilket tyder på att en eventuellt ökad mineralisering från nerplöjd grönmasssa ännu inte uppvägs av fånggrödans upptag under hösten. Effekten av fånggrödan har snarare ökat än minskat med tiden. Vi hyser stora förhoppningar om att med hjälp av resultat från försöket ytterligare kunna anpassa bearbetningsmetoder och bearbetningstidpunkter för att förbättra kvävehuhållningen. Vi hyser även stora förhoppningar om att försöket ska ge viktig information om de långsiktiga effekterna av halmnedbrukning och odling av fånggrödor samt en kombination av dessa. Försöket skall även framöver kunna utgöra en möjlighet att kontrollera effekterna av nya regler för höst- och vinterbevuxen mark i vilka inverkan på kväveutlakning av jordbearbetningstidpunkt och jordbearbetningsintensitet beaktas. Dessutom är försöket ett av få försök med upprepningar vilket innebär att resultaten är förhållandevis tillförlitliga.
I ett flerårigt fältförsök med tre upprepningar studeras tidig och sen höstplöjning. Dessa åtgärder kombineras med behandling med och utan fånggröda och med halmen nedplöjd och med halmen bortförd. Dessutom ingår ett led med tidig stubbearbetning följd av sen höstplöjning. Dessa höstbearbetade led jämförs med ett vårplöjt led där vårsådden om möjligt utförs extremt tidigt. Mellan 1993 och 1999 analyserades jord och markvatten och grödor under hösten och våren för att jämföra effekterna av de olika bearbetningarna på kvävedynamiken i marken. Under 2000-2002 har provtagningen av markvatten samt huvuddelen av grödanalyserna slopats och istället har tätare markprovtagning veckorna efter bearbetningarna utförts för att se hur snabbt efter en bearbetning som mineraliseringen sker. Framöver vill vi koncentrera oss på att undersöka de långsiktiga effekterna av olika bearbetningstidpunkter, halmbehandling och odling av fånggröda på markens mineralisering efter olika bearbetningsåtgärder samt på markens mineraliseringspotential vid olika tidpunkter under året. Liksom tidigare ska mineralkväve innehållet i profilen, 0-90 cm djup, undersökas på hösten men även mineraliseringen efter vårplöjningen kommer att studeras. Prover kommer att tas vid tre tillfällen under hösten (före tidig och sen bearbetning samt sent en månad efter sen bearbetning) samt tre tillfällen på våren (före vårplöjning samt två och fyra veckor efter bearbetning). På grund av problem med uppförökning av kvickrot i de vårplöjda rutorna infördes hösten 2001 putsning under hösten av halva rutorna. Hypotesen är att en positiv effekt härav kan erhållas mot kvickroten eftersom den är relativt känslig mot avslagning. Dessa undersökningar planeras fortsätta framöver. Det vore framgent även intressant att använda försöket till att undersöka hur de olika behandlingarna påverkat förekomsten av olika humusfraktioner i marken.
Resultaten i projektet under de senaste åren har ytterligare stärkt slutsatserna från tidigare år att tidpunkten för jordbearbetning och val av jordbearbetningsmetoder på hösten starkt påverkat kvävemineraliseringen i marken under hösten och vintern och därmed även risken för utlakning av kväve. Innehållet av mineralkväve i marken på hösten var betydligt större i tidigt bearbetade led än där bearbetningen senarelagts. Fånggrödan hade en betydande inverkan på innehållet av mineralkväve i marken under både hösten och vintern trots att den plöjdes ner på hösten. Effekten förblev också oförändrad under åren, vilket visar att fånggrödans kväveupptag ännu efter drygt 10 års kontinuerlig odling fortfarande uppväger en ökad mineralisering från nerplöjd grönmassa. Resultaten från den tätare markprovtagningen 200-2001 visar att tidig bearbetning orsakade en snabb ökning av mineralkväveinnehållet i marken och att mineralkväveinnehållet i marken initialt ökade mer efter stubbearbetning än efter plöjning. Ökningen efter stubbearbetning pågick dock under en relativt kort period. Därefter minskade återigen innehållet i ledet medan det i tidigt plöjda led fortsatte att öka under hela hösten. Sen plöjning orsakade endast en mycket liten ökning av mineralkväveinnehållet i marken. Att ersätta plöjning med reducerad bearbetning ser således ut att minska risken för utlakning i de fall bearbetningen utförs tidigt på hösten, men inte ha någon större effekt vid bearbetning sent på hösten. Stubbearbetning tidigt på hösten för att bland annat bruka in skörderesterna ytligt för jämnare fördelning innebar i detta försök en betydande ökning av utlakningsriskerna. Det har ansetts att inbrukning av halm på hösten medför ökad immobilisering av kväve och därmed minskar utlakningsrisken. I detta försök tycks dock denna effekt varit begränsad till de första tre åren. De senare årens resultat visar tvärtom en trend mot högre mineralkvävehalter i led där halmen kontinuerligt brukats ner. Studier av efterverkanseffekten på markens kvävelevererande förmåga visade att nedbrukningen av organiskt material, både fånggröda och halm, bidragit till en ökad kväveleverans under växtsäsongen. Störst var leveransen i led med fånggröda, vilket också visade sig genom att de högsta skördarna detta ogödslade år uppmättes här. Nettomineraliseringen under växtsäsongen var större i sent plöjda led (51 kg per hektar) än i de tidigt plöjda (43 kg per hektar). Till hur stor del detta var en långsiktig respektive kortsiktig effekt av de olika bearbetningstidpunkterna är dock svårt att avgöra eftersom leden plöjdes vid olika tidpunkt även hösten innan den studerade växtsäsongen. Skördarna i försöket var i medeltal, 2000-2005, högst efter sen höstplöjning, både med och utan fånggröda. Avkastningen efter vårplöjning var flera år låg på grund av problem med uppförökning av kvickrot. Putsningen av kvickroten på hösten i vårplöjda led hade emellertid en betydande positiv effekt. Kvickrotsförekomsten, mätt både i antal skott och i vikt, minskades med upp emot 50 %. Nerplöjning av fånggröda på våren har ännu bara ingått i försöket i ett år och än finns inga resultat från markprovtagningarna i detta led.