Fogelfors, Håkan
Populationsdynamik och bekämpningsstrategier av skräppa i vall och stråsäd.
Skräppa är ett ogräs av stor internationell betydelse och har i Sverige huvudsakligen förekommit i vall, där den dels sänker vallens näringsvärde och dels minskar den totala betesproduktionen då den ratas av djuren. Under senare år har arten skjutit fram positionerna då den allt mer börjat uppträda även i stråsäd, på vissa gårdar t.o.m. i mycket stor omfattning. Orsaken kan vara ökade arealer med reducerad jordbearbetning och/eller omläggning till ekologiskt lantbruk (unga plantor är annars relativt lättbekämpade med herbicider). Detta har medfört att markens fröbank tillförts stora mängder av skräppans långlivade frön, som kommer att påverka odlingen negativt under en lång följd av år framöver. Ökad kunskap om artens biologi och ekologi krävs för att utveckla effektiva regleringsstrategier. Målet med detta projekt, som utförs i form av en doktorsavhandling, är att förbättra kunskaperna om de olika stadierna i krusskräppans livscykel under svenska förhållanden, samt att identifiera de svaga länkar i livscykeln som kan lämpa sig för olika former av icke-kemisk bekämpning.
Det experimentella arbetet utgjordes av studier i odlingskammare och växthus såväl som fältförsök och inkluderade
1. En gronings/uppkomststudie i nedgrävda krukor i fält, där uppkomst från frö som skördats och såtts på hösten jämfördes med uppkomsten från frön som suttit kvar på moderplantan över vintern och istället skördats och såtts på våren. Även effekter av jordtäckning och omrörning av det översta jordlagret undersöktes.
2. En studie i odlingslådor av konkurrens mellan groddplantor av krusskräppa och en etablerad vall av engelskt rajgräs, där rot- och skottkonkurrens separerades och kunde analyseras separat. I studien inkluderades även olika kvävegödslingsnivåer. Tillväxt samt olika morfologiska egenskaper mättes och analyserades.
3. En undersökning av krusskräppans kapacitet för vegetativ förökning, huvudsakligen utförd i växthus. Tre delexperiment utfördes där hela rötter eller rotdelar planterades i skålar alternativt på olika djup i jord och både uppkomsttidpunkt och biomassaproduktion samt effekt av klippning mättes.
4. En fältstudie av populationsdynamik och fördelning av utvecklingsstadier hos krusskräppa som såtts tillsammans med en blandad vall. Alla individer av skräppa som hittats i 24 provrutor följdes och mättes under fyra år. Provrutorna klipptes en eller två gånger under två av åren, och halva fältet betades av får på eftersäsongen.
Statistiska analyser utfördes huvudsakligen genom ANOVA (variansanalys) men även överlevnadsanalys, övergångsmatriser, logistisk regression och chi-square-tester användes.
Sammanfattning resultat 2000-2006
1. Uppkomst från frö ägde rum under hela växtsäsongen, vilket indikerar att ingen sekundär groningsvila under sommaren förekommer. Omrörning av det översta jordlagret gynnade uppkomst från de frön som då hamnade vid jordytan. Frön som sitter kvar på moderplantan över vintern visade sig ha ett fördröjt och mer utspritt uppkomstmönster än frön som skördats och såtts på hösten. Tidpunkten för sådd/fröspridning påverkade uppkomsttidpunkten, men inte den totala uppkomsten. Allt tyder också på att arten har lång livslängd i markens fröbank, vilket också stämmer med litteraturen, 10-20 år är inget ovanligt.
2. Rotkonkurrens reducerade tillväxten hos fröplantor av krusskräppa kraftigt, medan de svarade på skottkonkurrens med morfologiska anpassningar. Eftersom fröplantor är känsliga för i synnerhet underjordisk konkurrens i de tidiga utvecklingsstadierna, krävs en stor lucka i den omgivande vegetationen för att de ska lyckas med etableringen. Små fröplantor kan stanna upp i ett förlängd juvenilt tillstånd, till synes ett slags vila, om konkurrens eller andra ogynnsamma förhållanden hämmar tillväxten under en period.
3. Fragmentering av rotsystemet kan stimulera bildning av nya skott från den regenerativa vävnaden i pålroten. Avhuggna toppdelar (”nackar”) av rötter gav nya skott snabbare och producerade mer skottbiomassa än intakta rötter, till och med vid en andra skörd – trots de uppenbart mindre energireserverna. Sannolikheten för uppkomst av regenerativa skott från nedgrävda rötter beror både på rotvikten (fler uppkomna skott från större rötter) och på nedgrävningsdjupet (färre skott från större djup).
4. Även i fält (i detta fall vall) är överlevnaden hög även hos mycket små plantor trots att tillväxten hämmats kraftigt i konkurrensen med övriga vallväxter. Dock tycks frögroningen, som under gynnsamma ljus- och temperaturförhållanden kan fortgå i viss utsträckning under hela växtsäsongen (se punkt 1), upphöra eller åtminstone minska väsentligt när vallen etablerats. Konkurrenssituationen i fält under etableringsfasen av nya krusskräppor har en stor effekt på dess fortsatta utveckling. Hög konkurrensintensitet ökar mortaliteten och reducerar plantstorleken. Den här effekten är inte bara synlig under etableringsåret utan kvarstår och påverkar populationens utveckling under flera år. Glesa klippningar har ingen större effekt på plantstorlek eller fördelning av utvecklingsstadier, men kan minska populationens bidrag till fröbanken.