Stenberg, Maria

Tomas Rydberg
Arne Gustafson
Börje Lindén

1997

2005

Ingen övergödning

Kväveutlakning

Försök på lättare jordar (utförda med stöd från Jordbruksverket) har visat, att utebliven, minskad eller senarelagd jordbearbetning på hösten leder till mindre kvävemineralisering under denna årstid och därmed mindre kväveutlakning under vinterhalvåret. Utifrån dessa erfarenheter har obearbetad mark under hösten godkänts som "grön mark" och ingår också som utlakningsbegränsande åtgärd i reglerna för uttagen areal (EU-träda). Erfarenheter i dessa avseenden har dock i stort sett saknats från lerjordar. För att belysa detta lades ett långvarigt jordbearbetningsförsök ut på lerjord på Lanna i Västergötland 1997, där de utlakningsbegränsande effekterna av olika jordbearbetningsåtgärder på hösten bl.a. jämförs med verkan av insådd fånggröda (eng. rajgräs och cikoria). Inverkan på höstmineraliseringen och kväveutlakningsriskerna studeras genom periodvisa bestämningar av mineralkväve inom 0-90 cm markdjup, så att förändringarna därav med årstiderna belyses. Genom undersökningarna bedöms, att en betydligt bättre uppfattning erhålles om verkan av obearbetad mark på hösten som utlakningsbegränsande åtgärd på lerjord, med möjligheter till framtida uppföljning och kontroll av effekterna i nämnda regelverk. Resultaten tyder på mindre inverkan av tidig höstbearbetning på höstmineraliseringen på denna lerjord jämfört med den som fastställts på lätt jord. Torrare höstar har dock effekten av tidig plöjning varit mycket tydlig, med stor höstmineralisering. Härtill har tidig plöjning med åren gett allt bättre skördar jämfört med sen plöjning och därmed bättre kväveutnyttjande. Negativa effekter på markstrukturen vid sen plöjning är en trolig orsak till lägre skördar till följd av sen höstplöjning. Detta kan innebära, att bestämmelserna om obearbetad mark på hösten som utlakningsbegränsande åtgärd bör ses över, vad gäller lerjord. Tendenser till ökat behov av ogräsbekämpning i sent plöjda led antyder dessutom ökat behov av kemiska ogräspreparat vid tillämpning under praktikförhållanden, förutom risk för skördesänkning. Grödornas bättre kväveutnyttjande genom tidig plöjning måste ställas mot risker för större utlakning av kväve på lerjord under andra klimatbetingelser än i norra Västergötland för att belysa om resultaten från Lanna kan bekräftas. Detta kan ge ett betydligt bättre underlag för beslut och regelverk än idag. SJV har framfört önskemål om att det pågående projektet på Lanna skall sammanställas under 2005. Vi vill emellertid fortsätta att studera denna frågeställning i andra lerjordsområden jämsides med försöket på Lanna, som får fortsätta i kraftigt reducerad omfattning. Följande led skall ingå: A) tidig plöjning, B) sen plöjning, C) tidig stubbearbetning och D) sen stubbearbetning. Projektet utökas med försök på tre nya, kompletterande platser: södra Skåne (moränmellanlera), Västergötland (mullrikare lera med större mineraliseringsförmåga, ca 40 % ler), Östergötland (Vikbolandet, mullrik mellanlera) samt ett befintligt försök i Uppland med de fyra leden ovan.

I försöken kommer mineralkväve i marken att studeras före första jordbearbetning (tidigt på hösten), sen höst och tidig vår. Dessutom görs skördebestämning och ogräsgradering.

2005 Slutredovisning finns

Maria Stenberg, SLU. Inst. f. mark och miljö, Precisionsodling och pedometri
tel 0511-67274
epost maria.stenberg@slu.se