Bång, Ulla
Växtextrakt mot potatisbladmögel - bekämpning genom inducerad resistens? - en förstudie.
Inom den ekologiska produktionen finns ett stort behov av alternativa bekämpningsåtgärder mot växtskadegörare av olika slag. Bladmögel i potatis, orsakat av Phytophthora infestans, kan orsaka katastrofala förluster och bekämpas intensivt med syntetiska fungicider i den konventionella odlingen. Målet med denna orienterande studie var att utreda möjligheterna till utveckling av en alternativ bekämpningsmetod genom att inducera resistens i unga plantor. Hypotesen var att behandling av förgrodda knölar med dofter från aromatiska växtexrakt skulle ge en kvarstående förbättrad motståndskraft efter uppkomst, så att tidiga angrepp från marksmitta skulle kunna motverkas.
Knölar från tre potatissorter med olika resistens mot bladmögel, Bellona, Matilda och Ovatio, förgroddes och behandlades med doftämnen av rosmarin och vitlök. Studien utfördes i växthus och klimatkammare, huvudsakligen under våren - försommaren 2002, med ett kompletterande experiment i sorten Matilda i slutet av samma år. Behandling med doftämnen skedde på knölar som förgrotts 1 - 2,5 månader. Extrakt av vitlök och rosmarin tillsattes i olika mängder, 80, 160 samt 320 ppm (volym extrakt/volym kammare) i slutna små (3,25l)behandlingskammare av plast vid +10°C så att knölarna kom i kontakt endast med ångorna. Tre olika behandlingstider ingick: 1, 3 samt 7 dygn. Efter doftbehandlingen planterades knölarna en och en i krukor. Kontroller hanterades på samma sätt, men utan tillsats av växtextrakt i behandlingskamrarna. För varje sort, behandlingstid och koncentration ingick fyra knölar i tre replikat, dvs totalt per sort och led 12 knölar. Utvecklingen registrerades två gånger per vecka. Då blasten nått en höjd av 15 - 20 cm inokulerades plantorna med en suspension av bladmögelsporangier. I varje omgång inokulerades alla koncentrationer inom en behandlingstid av en sort. I den första omgången (Ovatio, 1 dygns beh.) inokulerades den yttersta fliken på blad 2 med 50µl sporangiesuspension, i de följande omgångarna sprayades plantorna till avrinning. För att optimera infektionsbetingelserna konstruerades en fuktig kammare runt varje planta genom att trä över en perforerad plastpåse som hölls uppe med hjälp av två blompinnar. Mot krukan hölls den fast med gummisnoddar. Inokuleringen skedde alltid omväxlande med plantor från olika led. De inokulerade plantorna placerades i backar med vatten på botten i klimatkammare med 16 tim dag vid +16°C och 8 tim natt vid +10°C.
I experimentet med Matilda hösten 2002 inkluderades även extrakt av salvia, samt ingick en lägre koncentration av samtliga extrakt, 40 ppm. Knölarna till denna studie hade lagrats i kylrum och togs fram till förgroning i september. Doftbehandlingarna startades vid olika tidpunkter, med den längsta först, så att samtliga behandlingstider kom i fas och kunde inokuleras samtidigt. Åtta stycken plantor i en back sprayades från olika håll med inokulum till avrinning. Över blasten hade tre st böjda elrör monterats vilka fungerade som stöd för den förpackningsplast som backarna sveptes in i efter inokuleringen. De fuktiga kamrarna kom härigenom att omfatta flera plantor från olika led.
Då kontrollerna blivit lämpligt angripna avlästes experimenten. Varje stjälk i krukan graderades i en skala mellan 0 – 4 där 0 anger frisk och 4 att samtliga blad haft kraftigt angrepp. Medelangreppet per stjälk i varje kruka beräknades och utgjorde en observation.
Inokulerings- och inkuberingstekniken fungerade väl och alla tre sorterna fick tämligen kraftiga angrepp av bladmögel. Effekterna av doftbehandlingarna var inte densamma i de tre ingående sorterna, varken beträffande inverkan på skottutveckling eller bladmögelangrepp.
Bladmögelangrepp
I Bellona medförde den längsta behandlingstiden med rosmarin, 7 dygn, att bladmögelangreppet reducerades med i genomsnitt 30% jämfört med kontrollerna. Det fanns inget tydligt inflytande av koncentrationen vid denna behandlingstid, lägst angrepp förekom vid 160 ppm. Ingen av vitlöksbehandlingarna påverkade bladmögelangreppet, såväl slumpartade ökningar som minskningar förekom.
I Ovatio, behandlad i 3 dygn, erhölls en relativ infektion på 55 och 61 (kontroll = 100) i vitlöks- respektive rosmarinleden oavsett applicerad koncentration. Efter endast 1 dygns behandling fanns också en viss reduktion av båda extrakten, medan den längsta behandlingstiden med de högsta doserna av rosmarin medförde en markant ökning i denna sort.
I Matilda föreföll doftbehandlingarna inte alls ha påverkat bladmögelangreppet, såväl ökningar som minskningar förekom till synes slumpartat i de olika leden. Det kompletterande experimentet på hösten gav liknande svårtolkat resultat i denna sort. De högsta doserna av salvia vid den längsta behandlingstiden medförde dock då en minskning med ca 40%.
Skottantal
Rosmarin
I Bellona och Matilda fanns en tydligt trend till ökning av antalet skott med stigande behandlingstid av rosmarin och en viss minskning med ökande koncentration av extraktet inom respektive behandlingstid. Vid 7 dygns behandling, oavsett koncentration, ökade skottantalet med 40% i Bellona och drygt 50% i Matilda jämfört med kontrollerna. I Ovatio däremot tenderade skottantalet öka något med stigande koncentration inom varje behandlingstid. Medelvärdet för dessa, oavsett koncentration, avvek dock inte nämnvärt från kontrollen.
Vitlök
I Bellona påverkades skottantalet starkt av de högsta koncentrationerna av vitlök vid 3 dygns behandling. Relativt kontrollknölarna erhölls där en ökning med drygt 100% medan övriga behandlingstider och koncentrationer inte medförde några stora skillnader mot dessa. I Matilda fanns en tendens till ökning av skottantalet med stigande behandlingstid, dvs samma tendens som efter rosmarinbehandlingen. Sju dygns behandling resulterade i en genomsnittlig ökning på 58%. I Ovatio medförde samtliga koncentrationer och behandlingstider med vitlök att skottantalet ökade avsevärt. Effekterna av de tre behandlingstiderna var likartad. I samtliga ökade skottantalet med i genomsnitt 43, 46 respektive 63%.
Denna orienterande studie har visat att det finns en viss möjlighet att påverka mottagligheten för bladmögel genom doftbehandling av förgrodda knölar. Responsen hos de ingående sorterna var emellertid inte enhetlig och uppnådd bekämpningseffekt inte särskilt kraftig. Den infektionsteknik som användes var mycket effektiv och det är möjligt att att bättre resultat kan erhållas med mindre mängd inokulum och/eller andra typer av doftämnen. För att vara praktiskt användbar bör en metod vara robust och fungera i de flesta sorter under ett brett spektrum av miljöbetingelser. För att nå dit krävs väsentligt mera forskning.