Joel, Abraham
Kartläggning av förutsättningarna för reglerad dränering i södra Sveriges kustnära jordbruksområden
I Sverige är näringsläckaget från åkermark i regel störst under vintern och tidig vår beroende på ett överskott av nederbörd och ett begränsat behov av växtnäring hos grödan under denna period. Kväveläckaget är störst i områden med intensivt jordbruk, lätta jordar, hög djurtäthet och hög nederbörd. Cirka 45% av den antropogena kvävebelastningen på omgivande hav kommer ifrån jordbruket.
Inom arbetet med nationella miljökvalitetsmål gäller för målet "Ingen övergödning" att senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38 500 ton. Det är tveksamt om de åtgärder som föreslagits är tillräckliga för att uppnå målet. Nya åtgärder torde krävas om detta mål skall kunna uppfyllas.
Reglerad dränering gör det möjligt att variera dräneringsintensiteten efter dräneringsbehovet. Genom att placera ståndarrör i brunnar på stamledningarna kan man reglera grundvattennivån i marken. Genom att ändra nivån på ståndarrören kan man ta hänsyn till att dräneringsbehovet varierar under året. Genom att minska dräneringsintensiteten under perioder då dräneringsbehovet är litet kan vatten sparas och utnyttjas av grödorna för ökad evapotranspiration och tillväxt. Avrinningen och därmed läckaget av näringsämnen reduceras därigenom.
För att metoden skall vara användbar i praktiken måste en del topografiska och agrohydrologiska förutsättningar vara uppfyllda. Av ekonomiska skäl bör exempelvis inte fältens lutning överstiga 1-2 % eftersom större lutning innebär att behovet av regleringsbrunnar ökar. Metoden lämpar sig på jordar med relativt hög hydraulisk konduktivitet där reaktionerna på ökat eller minskat dräneringsdjup är snabba.
I Sverige studeras reglerad dränering i fältförsök i Halland och Skåne sedan 1996. Resultat från tre år visar att kväveläckaget kan minskas med 20 till 30 kg N per hektar och år jämfört med konventionell dränering. Hur stora arealer som kan vara lämpade för reglerad dränering i Sverige är inte känt, men det finns betydande arealer i exempelvis de kustnära områdena i södra Sverige som är lämpade för reglerad dränering. Reglerad dränering i dessa områden skulle kunna innebära en betydande minskning av den antropogena kvävebelastningen från jordbruket på omgivande hav.
Tidigare utvärdering av potentiell lämplig areal för reglerad dränering har varit av översiktlig karaktär. För att kunna göra en säkrare bedömning av lämplig areal måste andra viktiga faktorer vägas in så som t.ex. dräneringsbehov, normalt grundvattenstånd och förekomst av ett tätt lager på djupet. Utvärderingen har bestått av insamling av data för att kunna bestämma dräneringsbehovet av tidigare klassificerad areal på hela undersökta arealen. Valideringen av resultaten har utförts genom fältundersökningar och enkätförfrågning med avseende på dräneringsstatus, förekomst av täta skikt, grundvattennivåer, lutning och fältgränser samt texturanalyser.
Kontakter har tagits med Jordbruksverkets vattenenheter och länsstyrelserna i respektive län för insamling av data som beskriver dräneringstillstånd eller dräneringsbehov av åkermark. Information om dikesföretag har varit dokumenterade i varierande format. Digitalisering av papperskartor har genomförts för Halland, Blekinge och Kalmar. Uppgifter om dikesföretag i Skåne fanns i digitalt format. Totalt ingick 6 413 dokumenterade dikningsföretag i projektet, av vilka 723 fanns i Halland, 4 216 i Skåne, 635 i Blekinge och 839 i Kalmar. Kring varje dikningsföretag har det uppskattats en zon, som anses beröras av dikningsföretaget. Denna zon har i Halland och Skåne uppskattats till 500 m på båda sidor om huvudavloppen, i Blekinge till en radie av 500 m runt punktmarkeringen av dikesföretaget och i Kalmar har den berörda arealen identifierats. Detta gör det möjligt att beräkna hur stor andel av den mark som tidigare bedömdes ha potential för reglerad dränering som fortfarande är lämplig, eftersom den anses dränerad eller ha ett dräneringsbehov.
Enkätstudien bestod av 11 frågor och var upplagd så att fråga 1 till 4 behandlade jordtyp, fråga 5 till 7 aktuell dräneringssituation, fråga 8 täta skikt i markprofilen och fråga 9 grundvattenstånd. Fråga 10 och 11 fanns med för att få en uppfattning om vad lantbrukarna vet och tror om det går att använda reglerad dränering på deras mark. Förutom enkäten skickades också kartor över lantbrukarnas fält ut. På kartorna fick de i uppgift att fylla i vilka fält som var dränerade och vilka fält utöver dessa som behöver dränering. Detta för att i detalj analysera dräneringsstatus. För att få ett större underlag skickades även ett antal enkäter ut till bönder där ingen provtagning hade gjorts. Totalt skickades 124 enkäter ut. Utskicket innehöll förutom ett frågeformulär och kartor även två informationshäften, ”Reglerbar dränering” utgett av Jord- och skogsbruksministeriet i Finland och ”Reglerad dränering” ett faktablad från SLU. Totalt återsändes svar från sjutton lantbrukare i Halland, sjutton lantbrukare i Skåne, elva lantbrukare i Blekinge och 19 lantbrukare i Kalmar.
Enkätstudien, som bestod av både frågor och ifyllande av information, visade sig vara ett enkelt och effektivt arbetsverktyg för att ta fram information om dräneringstillståndet på fälten samt få en kännedom om metoden reglerade dränering och viljan att använda den.
Information om dikningsföretag var tillgänglig med olika kvalitet och omfattning. Kompletteringar har gjorts inom projektet som gör det möjligt att använda informationen i större omfattning. Trots sina begränsningar har den befintliga informationen varit tillräcklig för en utvärdering på översiktlig nivå i alla län utom Blekinge. I Blekinge län fanns dikningsföretagen enbart markerade som en punkt. I övriga län fanns en bra korrelation mellan klassad arealstorlek i den översiktiga studien och detaljstudien. Grundad på denna korrelation kan de framtagna siffrorna i studien betraktas som trolig storleksordning, med en viss reservation för Blekinge län som generellt har en för liten areal på grund av osäkerhet i data.
Vid utvärderingen av förekomst av täta skikt och grundvattenstånd, som en förutsättning för tillämpning av reglerad dränering, framkom att en stor andel av den utvärderade arealen som var dränerade eller hade dräneringsbehov, också hade ett tätt skikt eller en högt stående grundvattenyta. Detta tyder på att lätta jordar på plan mark med dräneringsbehov, har någon typ av spärr i markprofilen. Av detaljstudien framkom att denna förutsättning uppfylldes på minst 85 % av arealen med hög potential för reglerad dränering.
Studien belyser att kännedomen om reglerad dränering är relativt låg. Mer spridning av kunskap om systemet är nödvändigt där viktiga aspekter att ta upp är förutsättningar för att systemet ska fungera, de positiva effekterna bland annat främjandet av vatten- och näringshushållning, vilka områden som har potential, skötselråd, kostnader och finansiering.
Kartmaterialet om jordartsförekomst har i hög grad överensstämt med de jordprover som har tagits ut, därför får man anse att de framtagna områdena utgör en bra beskrivning av jordartsförekomst på fältnivå.
För att få ett bättre begrepp om dräneringstillståndet på olika fält och dess påverkan på hydrologin, som inkluderar både vatten- och näringsflödena, är det däremot nödvändigt att utforma en ny form av databas som beskriver den naturliga infrastrukturen av vatten. En databas behövs som inkluderar själva dikningssträckorna och de fälten som berörs. Det krävs också en viss kontroll av aktualitet på dikesföretagen samt att de tillstånd som finns, dokumenteras i digitalt format. Detta är nödvändigt för att kunna följa upp effekterna av olika odlingsåtgärder i både tid och rum.
Sammanfattningsvis har denna studie visat att 67 % av tidigare klassad areal med potential är dränerad eller har ett dräneringsbehov. Resultaten från enkätstudien (d.v.s. detaljstudien) visar sig vara, vid en procentuell jämförelse, av samma storleksordning som resultaten från utvärdering av lämpliga arealen med hjälp av underlaget från dikningsföretag. En trolig storlek på den arealen med hög potential för reglerad dränering i undersökta områden (Halland, Skåne, Blekinge och Kalmar) är 90 000 ha. Arealen som bedömts ha en viss potential är av samma storleksordning.