Ståhl, Per
Bekämpning av åkertistel i ekologisk odling
Det är väl känt att vall i växtföljden hämmar åkertistel medan minimerad jordbearbetning gynnar både åkertistel och andra perenna ogräs. Det är däremot ofullständigt utrett hur en vall lämpligast ska skötas och hur jordbearbetning lämpligast ska utföras för att ge bästa möjliga effekt mot åkertistel. Ekologisk spannmålsproduktion på gårdar utan djur håller på att växa fram som odlingsinriktning. På dessa gårdar finns oftast inte den fleråriga vallen som instrument i tistelbekämpningen. I den ekologiska spannmålsodlingen får man ofta lite konkurrenssvagare grödor speciellt vid vårsådd på grund av en lägre kvävetillgång än vid konventionell produktion. För att öka säkerheten vid ekologisk spannmåls- och baljväxtodling till mogen skörd behöver brukningsmetoderna utvecklas. Hur ska strategin se ut för att hålla tistelproblemet på en hållbar nivå? Gårdar med relativt liten andel vall i växtföljden behöver fler tillfällen än bara trädesåret/vallåret för att komma åt tisteln. Om en större förekomst av tistel uppträder på ett fält, hur ska man tackla problemet? ”Svart träda” är inte acceptabel ur miljösynpunkt och ryms inte heller inom ramen för arealstöden idag. Lantbrukarna måste få handfasta råd hur de ska gå tillväga. De olika strategierna måste jämföras i fleråriga fältförsök. Målet med projektet är att ta fram råd för hur lantbrukaren ska agera för att klara av tisteln i sin odling.
För att belysa frågeställningarna görs två försöksserier. En inriktad på radhackning och en inriktad på halvträda och vall.
I försöksserien ”radhackning” utreds vad som kan åstadkommas i en ”öppen” odling utan inblandning av träda eller vall. Genom att använda ett skärande organ i grödan kan man störa tisteln vid flera tillfällen. I försöket jämförs olika tidpunkter och intensiteter av radhackning för att kunna optimera insatsen. Utöver bearbetning i grödan kan man komma åt tisteln på hösten efter skörd. I försöket jämförs stubbearbetning med skärande organ med att putsa beståndet två gånger under hösten i en insådd fånggröda. Vältning av tisteln vid ett stadium då spannmålen inte påverkas har i praktisk användning ute på gårdar visat sig ge effekter på tisteln. I försöksserien ”halträda och vall” jämförs intensiv jordbearbetning på våren/försommaren med putsning i vall. Svartträda är effektiv för att bekämpa tistel men det är inte något alternativ ur miljösynpunkt eller ur ekonomisk synvinkel. I försöksserien vill vi mäta effekterna av en halvträda med efterföljande putsning i en insådd. I ett led följs halvträdan upp med ytterligare ett vallår. Jämförelse görs med dels öppen odling utan speciella åtgärder och dels med tvåårig vall.
Vältning är en åtgärd som förs fram av lantbrukare som en effektiv åtgärd mot tistel. I båda försöksserierna läggs vältning in som blockbehandling för att utreda om och när det fungerar. Tre försök läggs ut på tre platser i södra och mellersta Sverige. Försöken löper över tre år där det sista året är en avläsning av effekterna på åkertisteln. Under de två första åren görs en utvärdering av olika hackorgan med avseende på tisteleffekten. I spannmål eller baljväxter som är sådda med 24 cm radavstånd genomförs radhackning med olika hackorgan och effekten på tisteln avläses. Utvärderingen görs på en plats.
Sammanfattning
Projektet genomfördes av Hushållningssällskapet Östergötland under åren 2003-2005. Målet med projektet var att jämföra några olika praktiskt möjliga handlingsalternativ för att klara av tisteln i ekologisk odling. Två försöksserier genomfördes samt ett test av hackorgan. Radhackning testades som åtgärd i försöksserie 1, och halvträda i försöksserie 2. Försöksserierna anlades på tre platser; Tegneby gård i Östergötland, Norrgårda i Örebro län och Lilla Böslids gård i Halland. Försöken startades 2003 och lades fast för att kunna följa upp åtgärdernas effekt under tre år. Jordarterna på försöksplatserna var mellanlera och styv lera.
Försöksserie 1: radhackning
Försöksplanen innehåller fem led:
A. Odling på 12,5 cm radavstånd
B. Odling på 25 cm radavstånd med en tidig radhackning
C. Odling på 25 cm radavstånd med en tidig och en sen radhackning
D. Odling på 25 cm radavstånd med en sen radhackning
E. Odling på 25 cm radavstånd med en tidig och en sen radhackning, insådd vid sista hackningen
12,5 cm radavstånd och ogräsharvning jämfördes med 25 cm radavstånd och radhackning. En tidig hackning jämfördes med en sen respektive två hackningar tidigt och sent. Två hackningar genomfördes i två led, ett med stubbearbetning på hösten och ett med insådd efter andra hackningen och med putsning på hösten. Havre odlades på alla platserna under båda åren. Tisteln har graderats under alla tre åren för att kunna följa tistelns utveckling under försöksåren.
Spannmålsskörden har inte varit lägre i ledet med 25 cm radavstånd. Under 2003 hade ledet med två hackningar signifikant högre skörd än ledet på 12,5 cm radavstånd. Under 2004 fanns inga signifikanta skillnader. Avkastningsskillnaden under 2003 berodde troligen på en bristande kvävetillgång och en ökad kvävemineralisering i ledet med två hackningar. Alla led gödslades under 2004. Vältning genomfördes som blockbehandling då tisteln har sträckt på sig men före grödans stråskjutning. Vältningen har inte påverkat spannmålens avkastning och inte heller påverkat tistelförekomsten signifikant.
Effekterna på tistelförekomsten har utvärderats genom gradering av fasta rutor och slumpvis utlagda rutor vid försökens slutgradering. Signifikanta skillnader fanns i försöket på Tegneby. Försöket på Lilla Böslid visade likartat resultat som Tegneby men skillnaderna var inte signifikanta. På Norrgårda gav inte radhackningen någon effekt på tistelbeståndet. Här var beståndet av tistel för kraftigt för att kunna påverkas effektivt av den utrustning för hackning som användes. I försöket på Tegneby var ledet med två hackningar och stubbearbetning efter skörd signifikant bättre än övriga led, förutom led B (en tidig hackning). Avgörande för effekten på tisteln är att hackan kan utföra det arbete som är tänkt. Gåsfoten måste gå ner i marken ordentligt för att skära av tistelskotten effektivt. Hårdare markförhållanden under 2003 än 2004 på Tegneby visade sig i en ökad tistelförekomst mellan 2003 och 2004 medan förekomsten sjönk under 2004 och fram till slutgraderingen 2005.
Försöksserie 2: halvträda
Försöken innehöll fyra led:
A. Havre med insådd av vallfrö för gröngödsling, år två putsad gröngödslingsvall
B. Halvträda fram till 15 juli, insådd av vallfrö, putsning under hösten, höst eller vårplöjning, år två spannmål
C. Halvträda fram till 15 juli, insådd av vallfrö, putsning under hösten, år två skördad vall
D. Sådd av vall utan skyddsgröda år ett, putsning och skörd, år två skördad vall
I försöket jämfördes effekterna av halvträda med en tvåårig vall och en växtföljd med spannmål och gröngödslingsvall. Halvträdan utfördes med kultivatorer med gåsfötter på Tegneby och Lilla Böslid. På Norrgårda användes tallriksredskap och jordfräs. Halvträdan genomfördes enligt plan men effekten på tistelbeståndet uteblev till stor del. Led B hade i slutgraderingarna av tistelbeståndet signifikant högre antal tistelskott per m2 än övriga led. Orsaken hänger till stor del samman med att etableringen av vallen efter halvträdan inte fungerade. Den kraftiga jordbearbetningen resulterade i ett grovt bruk och en uttorkad profil. Trots en del regn efter sådd blev etableringen dålig på alla tre platserna.
Försöken visar på riskerna med en halvträda följt av vallinsådd på lerjord. Risken för en dålig etablering och därmed dålig konkurrens mot tisteln är mycket stor. I detta projekt ingick endast en årsmån, vilket har betydelse för resultaten. Led C med ett efterföljande vallår efter halvträdan har förbättrat resultaten på Tegneby och Norrgårda. På Böslid var vallen så dåligt etablerad att tistelbeståndet inte reducerades signifikant jämfört med havre efter halvträdan. Skillnaderna mellan led A och D är inte signifikanta.
Havre följt av gröngödslingsvall gav lika god effekt som den tvååriga vallen men man bör då beakta att den tvååriga vallen var insådd i renbestånd under det första försöksåret.
Vältning utfördes som blockbehandling under 2004 men visade inga signifikanta effekter.
Test av hackorgan
Tre olika hackorgan, ett rakt skär, gåsfot och vinkelskär jämfördes 2004 och 2005. Två tidpunkter användes för att testa hackorganen på tistelskott av olika storlek. Vid den tidiga tidpunkten hade skotten i genomsnitt ca 4-6 blad, men variationen var stor. Vid den sena tidpunkten hade skotten skjutit stjälk och hade 8-10 blad och många hade bildat knoppar. Spannmålen odlades på 25 cm radavstånd. Tistelskotten räknades före och efter hackning. Under 2005 gjordes en noggrann registrering av skotten 5 cm närmast raden. Vid den sena hackningen var det stora problem med att kunna hacka på ett bra sätt. Stora ogräs hängde sig på hackan vilket gjorde att hackorganen inte gick ner i marken. Under 2004 genomfördes hackningarna vid den sena tidpunkten men under 2005 avbröts de och den delen av försöket slopades.
Två års jämförande studier har inte kunnat visa någon tydlig skillnad mellan de tre typerna av hackorgan. Första året fanns tendenser till att gåsfoten gick bättre men mönstret upprepades inte 2005. Den avgörande faktorn är att hackorganet fungerar som det är avsett. Olika faktorer kan göra att hackorganet inte går ner i marken. En hård markyta, för mycket ogräs som hänger sig på, och för vek hacka som inte klarar av att trycka ner hackorganet i marken. En bra effekt på åkertistel ställer betydligt högre krav på hackans funktion än om endast örtogräs ska hackas bort.