Bernes, Gun
Vitaminstatus hos får i ekologisk produktion
Projektet har som mål att se vilken vitaminstatus som kan uppnås hos ekologiskt uppfödda tackor och lamm utan tillskott av syntetiskt framställda vitaminer. De naturliga vitaminkällorna är inte alltid särskilt lätta att använda och är dessutom ofta dyra.
Rutinmässigt ges bla E-vitamin/selen-preparat till tackor i samband med lamningen för att tillgodose framförallt de nyfödda lammen behov. I de flesta vanligen använda mineralfoder som ges till såväl tackor som lamm finns en viss mängd vitaminer. Vad händer om vi inte ger dessa syntetiskt framställda tillskott? Hur väl klarar sig djuren på den vitamintillförsel som en ekologisk foderstat med god foderkvalitet kan erbjuda? Är det möjligt att istället ge någon form av naturligt vitamintillskott? Det är frågor som vi hoppas kunna besvara i detta projekt.
Röbäcksdalens alla tackor samt deras lamm har ingått i studierna.
Tackornas och lammens foderkonsumtion och viktsutveckling mättes vid ett antal tillfällen under året. Vitaminstatus följdes med hjälp av blodprov. Parasitstatus, ev djurhälsoproblem, fruktsamhet samt lamningsresultat registrerades. Fodrets innehåll av näring, mineraler och vitaminer analyserades. Foderstaternas sammansättning följde KRAV:s regler.
År 1 = 2003 / 2004
Tackorna stallades in i september 2003. De utfodrades med ett medelbra ensilage samt hö. Kraftfoder och mineraler gavs för att täcka näringsbehovet.
·En tredjedel av tackorna fick inget vitamintillskott.
·En tredjedel fick naturligt E-vitamintillskott under högdräktigheten.
·En tredjedel fick syntetiskt vitamintillskott enligt gällande rekommendationer.
Tackorna betäcktes vid årsskiftet och lammade i månadsskiftet maj - juni 2004.
Lamm för vinterlammsuppfödning stallades in i september och delades upp på två behandlingar:
·Hälften av lammen fick fri tillgång till ensilage samt mineraler utan vitamintillsats.
·Hälften utfodrades enligt ovan men med vitaminer (A, D, E).
Mätningarna på lammen fortsatte fram till slakt i december 2004.
År 2 = 2004 / 2005
Två försök med tackor genomfördes:
Olika lamningstid:
·En grupp lammade i mars.
·En grupp lammade i maj - juni.
Olika foderstat:
- En grupp utfodrades med en foderstat baserad på hö.
- En grupp utfodrades med en foderstat baserad på ensilage.
Ett antal lamm stallades in på hösten för försök där vi jämförde upptaget av olika former av alfatokoferol (vitamin E), syntetiskt respektive naturligt.
Med eller utan tillskott:
I det första försöket ingick 57 korsningstackor. Från slutet av oktober var de delade på tre grupper. En grupp fick mineraler med ordinarie tillsats av vitamin A, E och D och dessutom syntetiskt E-vitamin veckorna före lamning. Två grupper fick mineraler utan vitamintillsats. En av dessa grupper fick tillskott av naturligt E-vitamin före lamning. Foderstaten var enligt KRAVs normer och innehöll ensilage, korn, ärtor och rapskaka. Tackorna lammade i maj-juni.
Ensilaget gav tillräckligt med vitamin A till alla tackor. Eftersom behovet var uppfyllt hade det syntetiska vitamintillskottet ingen effekt på halten retinol (vitamin A) i blodet och det var ingen skillnad mellan grupperna.
De tackor som fick mineralfoder utan vitaminer hade väsentligt lägre E-vitaminintag under lågdräktigheten jämfört med den grupp som fick det berikade mineralfodret. De som inte heller fick tillskott av naturligt vitamin E före lamningen hade en teoretisk brist på E-vitamin under den tiden, medan behovet borde ha varit täckt för de övriga. Enligt blodanalyserna var det dock bara ett fåtal tackor som låg över det önskade gränsvärdet för alfatokoferol (vitamin E) i blodet under högdräktigheten och det var ingen skillnad mellan grupperna. De E-vitamintillskott som gavs under högdräktigheten tycks inte ha kunnat utnyttjas.
Ett uppföljande försök gjordes med 30 bagglamm födda i maj-juni. De stallades in i september och fick fri tillgång till ett plansiloensilage som var relativt vitaminrikt. Hälften av lammen fick mineralfoder med normal vitamintillsats (A, D, E) och hälften fick ett utan vitaminer. Intaget av vitamin A och E skilde signifikant mellan grupperna, men bör i båda ha legat väl över gränsen för lammens behov. Blodanalyserna visar att alla lamm hade låg E-vitaminstatus vid installningen. Den enda skillnad som sågs mellan försöksbehandlingarna var beträffande alfatokoferol vid försöksslutet, då de lamm som fick vitaminiserat mineralfoder hade något högre värde, 0,80 mg/l plasma, jämfört med 0,63 för den andra gruppen.
Olika foderstat:
I detta försök ingick 25 tackor. I slutet av november delades de på två olika foderstater, en baserad på hö och en på plansiloensilage. Båda grupperna fick mineralfoder utan vitamintillsats.
Behovet av vitamin E var aldrig uppfyllt i höfoderstaten. Ensilagegruppen bör ha fått tillräckligt under lågdräktigheten men inte därefter. Blodvärdena visar också att flertalet djur under hela försöket hade värden som låg betydligt under det teoretiska gränsvärdet för brist (0,8 mg/l plasma). Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan försöksbehandlingarna mer än vid provtagningen mitt i dräktigheten då ensilagetackorna låg bättre till. Utfodringen med rapskaka har troligen bidragit till att höja E-vitaminstatusen kring lamningen.
Tackornas behov av vitamin A var inte alls uppfyllt i höfoderstaten. Ensilaget i den andra gruppen gjorde att behovet där var väl tillgodosett. Blodanalyserna visar att från mitten av dräktigheten var halten retinol högre i ensilagetackornas blod än i hötackornas. Denna skillnad går igen även hos lammen. Vid jämförelse med gränsvärdet, 0,2 mg retinol/l plasma, låg flertalet tackor över. Alla hölamm låg under gränsen.
Olika lamningstid:
Syftet med denna studie var att se om lamningstidpunkten har någon betydelse för tackornas vitaminstatus. Under betesperioden lagras vitamin A in i kroppen. Blodets innehåll av vitamin E är av mer kortsiktig natur. Fodrets innehåll av vitaminer sjunker en del under vinterlagringen, vilket också borde inverka. I försöket ingick 32 tackor, två år och äldre.
Baggarna släpptes till den tidiga gruppen den 16 oktober och till den sena 31 december. Alla tackor fick samma foderstat. Mineralfodret innehöll inga vitaminer.
Under den första delen av dräktigheten var vitamininnehållet något högre i det foder som den tidiga gruppen fick jämfört med det som den sena gruppen fick. Under högdräktigheten var det inga skillnader.
Intaget av vitamin A täckte inte behovet utom för den tidiga gruppen under lågdräktigheten. Nästan hälften av de sent lammande tackorna hade blodretinolvärden under gränsvärdet mitt i dräktigheten. De tidigt lammande låg då bättre till. Därefter var det ingen skillnad mellan grupperna. Vid den första provtagningen av lammen, vid ca en veckas ålder, låg flertalet under det teoretiska gränsvärdet för retinol. Vid en månads ålder var de sent födda lammen på bete och hade betydligt högre värden än vad de tidigt födda hade vid samma ålder.
Konsumtionen av vitamin E borde enligt beräkningarna ha täckt tackornas grundbehov men inte det extra behovet för dräktighet i någon av grupperna. Flertalet tackor i den sena gruppen hade enligt analyserna brist t o m provtagningen en vecka efter lamningen (<0,8 mg alfatokoferol/l plasma). Därefter var det i stället i den tidiga gruppen som flera tackor hade värden under gränsen. Att den sena gruppen gick på bete vid provtagningen en månad efter lamning har tydligt påverkat E-vitaminvärdena för såväl tackor som lamm. Att värdet hos de tidigt födda lammen istället sjunkit under den första levnadsmånaden tyder på att de inte fått i sig tillräckligt via tackmjölken och inte heller kunnat komplettera via fodret såsom lammen på det vitaminrika försommarbetet har kunnat göra.
Naturligt eller syntetiskt tokoferol:
Projektets första år reste frågor kring hur effektivt olika typer av alfatokoferol egentligen tas upp i blodet. För att utreda detta närmare gjordes en studie på 30 tacklamm.
Fodret var valt för att ge så lite vitaminer som möjligt. Lammen fick fjolårshö i fri tillgång. Som kraftfoder gavs helt korn och torkade krossade ärtor. Mineralfodret var tillverkat utan E-vitamintillsats. De olika E-vitamintillskotten (syntetiskt och/eller naturligt alfatokoferylacetat i pulverform) blandades i dagsgivan av mineraler och kraftfoder. Försöket startade i oktober och avslutades med slakt 13 december.
Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna i total mängd alfatokoferol i blodet. Skillnaden mellan grupperna i andelen av olika former av alfatokoferol var dock i många fall signifikant och visar att de tagits upp olika effektivt. De syntetiska formerna har tagits upp betydligt sämre än den naturliga och skillnaden var större än förväntat. Resultaten från detta försök är dock inte helt utvärderade än pga att vissa analysresultat saknas.
Slutsatser
En tillförsel av vitamin E som enligt papperet täcker behovet är ingen garanti för att blodvärdena ska ligga över gränsvärdet.
Foderstaten som baserades på ensilage gav högre tillförsel av vitamin A jämfört med den som baserades på hö.
Den tidiga lamningstidpunkten medförde att statusen av såväl vitamin A och E under dräktigheten var god. Såväl tackor som lamm hade dock låg E-vitaminstatus under tiden från lamning fram till betessläpp.
Den sena lamningstidpunkten innebar låg tillförsel av framförallt vitamin E under dräktigheten. Det var däremot positivt att tacka och lamm snabbt kom ut på vitaminrikt bete efter lamningen.
Betet är en god källa för vitamin A och E i början på sommaren.
Såväl ungtackor som vinterlamm har ofta haft låga nivåer av såväl selen som vitamin E, framförallt i början av stallperioden. En slutsats är att man bör vara noggrann med försörjningen med mineraler och vitaminer på bete, speciellt i slutet av säsongen och att unga djur kan behöva extra tillskott vid installningen.
Upptaget i kroppen av olika former av alfatokoferol behöver utredas ytterligare.