Andersson, Björn
Bekämpning av potatisbladmögel i ekologisk potatisodling
I konventionell odling bekämpas bladmögel och brunröta effektivt genom kemisk bekämpning. För den ekologiska potatisodlaren finns idag inga effektiva metoder att hindra svampen från att angripa. Man försöker minska sjukdomsangreppen genom att välja motståndskraftiga sorter, men motståndskraften i det befintliga sortmaterialet är dock långt från tillräcklig. Många ekoodlare använder därför de få preparat som är godkända för ekologisk odling, men effekten av dessa är osäker och varierande.
Målet med projektet är att göra en oberoende undersökning av effektiviteten hos preparat godtagbara för ekologisk potatisodling. Undersökningar som kan bidra till en optimerad användning av denna typ av preparat är mycket efterfrågade.
I fältförsök jämförs effekten av preparat godtagbara i ekologisk odling avseeden effekt mot bladmögel och brunröta på potatis. Preparaten provas i olika bekämpningsregimer i olika potatssorter. Försöken läggs ut som randomiserade blockförsök med tre upprepningar. Försöken graderas rutvis avseende bladmögel och brunröta och skördenivån bestäms. Resultaten bearbetas statistiskt för att fastställa eventuella behandlingseffekter.
Ett av de mest använda preparaten i ekologisk potatisodling har under senare år varit Zence. Detta såpapreparat består av fettsyror från vegetabiliska oljor, blandade med kaliumhydroxid och vatten. Zence togs med i försöken under de första två åren, men på grund av svag effekt bedömdes det viktigare att testa andra preparat. Zence har provats i andra försök. Vid den ekologiska sortprovningen av potatis vid Röbäcksdalen har preparatet används och effekten på bladmögel och skörd har jämförts med obehandlat. I denna försöksserie har Zence visat sig fördröja nedvissning och ge skördeökning, speciellt av den säljbara fraktionen. Effekten har dock varierat mellan sorterna, vissa har gett skördeökningar på 2.5 ton/ha (Appell och Ovatio) medan Zencebehandling av andra sorter (Ditta, Escort och Roko) medfört skördesänkning.
I en försöksserie finansierad av Ekhagastiftelsen och Jordbruksverket kallad Ekologisk potatisodling - växtskydd, växtnäring och kvalitet utfördes åtta försök under tre år på tre försöksplatser, i Skåne, Halland och i Uppland. Effekten av sortval, förgroning och sprutning med växtextrakt (Pilzvorsorge) i kombination med fettsyror (Zence) utvärderades. Sortvalet hade den största effekten. Appell angreps i dessa försök betydligt mindre än Asterix. Sprutning med Pilzvorsorge/Zence gav också mindre angrepp av bladmögel, men sent på säsongen när smittotrycket var högt var skyddet ofta otillräckligt. Pilzvororge/Zence gav därför generellt få signifikanta skördeökningar i dessa försök. Förgroning gav i flera fall större angrepp av bladmögel, men gav trots detta samma eller högre skörd än ej förgrodd potatis. Effekten av tidig grödutveckling var tydligen viktigare än sjukdomsangreppen.
Såpor måste vara KRAV-godkända produktionshjälpmedel för att få användas i KRAV-odling. Zence är inte längre KRAV godkänt och preparatet saluförs numera endast till konventionell odling. Av liknade preparat finns nu bara Reniderm som har tidigare gått under benämningen Bioforce på KRAV
Av liknade preparat finns nu bara Reniderm som har tidigare gått under benämningen Bioforce på KRAV:s produktlista. I en undersökning av BioForce gjord vid SLU 2002 uppnåddes upp till 100 % bekämpningseffekt mot potatisbladmögel i dosresponsförsök på laboratorium. Resultaten från fältförsöken år 2003 visade dock på liten, ingen eller till och med negativ effekt (mer angrepp än i obehandlat led) av Bioforce. Detta är vanligt att ett preparat med god effekt under artificiella förhållanden (laboratorie eller klimatkammare) visar betydligt svagare effekt under fältförhållanden.
I försöken 2004 provades effekten av olika verkanssätt (direkteffekt på patogenen, växtstärkande effekt och antagonistisk verkan) hos olika preparat. Då angreppen av bladmögel uppkom sent under 2004 var det inte möjligt att bestämma effekten på bladmögel. Inget av de testade preparaten visade dock ha effekt på nedvissningen av blasten.
Genom den begränsade effekten på bladmögelförekomst och nedvissning har behandlingarna oftast inte påverkat skördenivån. Tidigare försök har indikerat att redan relativt låg nedvissningsgrad påverkar skörden negativt. För att få en signifikant skördeeffekt måste alltså en behandling ha en mycket god förmåga att hålla blasten grön.
Försöken 2003 visade på effekten av sortresistens. De två sorterna olika mottaglighet framgår tydligt av resultaten. I försöken genomförda under 2004 och 2005 ingick bara en sort i försöksplanen. Orsaken till detta är den stora osäkerhet som finns avseende sorters resistensnivå, vilken medför att det mycket svårt att veta hur en sort kommer att uppträda under en epidemi av bladmögel. Ett bra exempel på detta är sorten Sava som i försöket i Skara 2003 angreps lika mycket som King Edward, som odlades på samma fält. King Edward är en av de mest bladmögelmottagliga potatissorterna, medan Sava ansågs ha relativt god motståndskraft mot bladmögel, och hade potential att bli en sort lämplig för ekologisk produktion.
Alla försöksår har försöket i Önnestad visat snabbare nedvissning än de båda andra försöken. En möjlig förklaring till detta är att Önnestadsförsöket enbart gödslades med stallgödsel att N-givan var lägre i detta försök. Även skördenivån var lägre i detta försök.
Under de tre år som projektet pågått har nära 10 olika preparat testats för deras effekt på bladmögel i potatis. Av dessa har bara ett (kaliumfosfit) visat tillräcklig effekt för att kunna ge en ökad odlingssäkerhet i potatisodlingen. Kaliumfosfit är kontroversiellt för användning i ekologisk odling, men det bedömdes ändå vara av intresse att ta med det i försöksserien. De nedslående resultaten av de övriga, mindre kontroversiella, preparaten motiverade en demonstration av andra vägar inom ekologisk potatisodling.