Stenberg, Maria

Johanna Wetterlind
Åsa Myrbeck
Tomas Rydberg

2006

2006

Ingen övergödning

Kväveutlakning

Sedan ett antal decennier har vi haft kunskap om jordbruket som källa för växtnäringsbelastning, främst kväve och fosfor, till ytvatten, kustvatten och grundvatten, och därmed orsakande eutrofiering av dessa. Det är idag väl känt att risken för utlakning av kväve under vinterhalvåret ökar på lätta jordar om marken plöjs tidigt på hösten jämfört med om den plöjs sent på hösten eller på våren. Hur stor risken för utlakning är på lerjordar har varit mindre känt. På lättlera i Skåne har sedan början av 1990-talet utlakning mätts från två växtföljder och där var kväveutlakningen från en växtföljd med fånggröda i medel för 1993-2003 18 kg N ha-1 och från en mer konventionell växtföljd 27 kg N ha-1. På Lanna i Västra Götaland har medelutlakningen från en spannmålsväxtföljd varit 5-15 kg N ha-1 och år under de år mätningarna pågått. I internationella studier lyfts även lerjordar som källa för utlakning av organiskt kväve. Det organiska kvävet räknas oftast som skillnaden mellan totalkväve och mineralkväve. Det kan alltså tills stor del bestå av partikelbundet kväve och då ha liknande förlustvägar och bero av samma faktorer som den partikelbundna fosforn t.ex. jordbearbetningssystem. Vi ser därför att det är av stor vikt att studier av kväveomsättning på lerjord fortsätter för att minska de diffusa belastningar från jordbruket genom modifiering av de odlingsåtgärder som används. Det här sökta projektet är en utveckling av det tidigare av SJV finansierade projektet med Dnr. 25-7585/04.

2006 Delredovisning finns

Maria Stenberg, SLU. Inst. f. mark och miljö, Precisionsodling och pedometri
tel 0511-67274
epost maria.stenberg@slu.se