Rydberg, Tomas
Kväveeffektiva bearbetningssystem
Resultaten från detta försök visar tydligt att det går att minska utlakningen av kväve från jordbruket betydligt genom ett anpassat bearbetningssystem. Första växtföljdsomgången visar på stora skillnader i kväveomsättning och kväveutlakning mellan systemen. Koncentrationerna av nitrat i dräneringsvattnet har i genomsnitt varit nära dubbelt så höga i det konventionella systemet jämfört med det kväveeffektiva. Att försöket har tre upprepningar gör resultaten förhållandevis säkra. En risk finns att markprofilen i detta system under dessa första år har bundit in kväve som under kommande år kan komma att frigöras under olämplig tidpunkt och orsaka ett ökat läckage. Några sådana effekter har ännu inte visat sig i försöket men det skulle vara av mycket stort intresse att fortsätta mätningarna under ännu en växtföljdsomgång för att se om skillnaderna mellan systemen består. SLF har finansierat provtagningen i försöket under dess första växtföljdsomgång och vi anser det inte troligt att vi därifrån ska kunna få bidrag till fortsatta mätningar. Det är av stor vikt att utveckla kväveeffektiva system i olika växtföljder för att lyckas minska läckaget av kväve från jordbruket. Att mäta kväveeffektiviteten genom en hel växtföljd i ett försök med tre upprepningar är unikt för detta projekt.
Två olika jordbearbetningssystem jämförs i en 6-årig växtföljd. Det ena är ett konventionellt system medan det andra är ett system anpassat för att vara kväveeffektivt. Studien utförs i ett befintligt fältförsök med separat dränerade rutor för provtagning av dräneringsvatten. Försöket har tre upprepningar. Mängden dräneringsvatten från respektive ruta mäts och analyserats på kväveinnehållet. Bestämning görs av mineralkväve¬innehållet i markprofilen i skikten 0-30, 30-60 och 60-90 cm djup på våren, vid skörd och vid tidpunkten för de olika bearbetningarna. Provtagning har gjorts före såväl som två veckor och fyra veckor efter varje bearbetning. Vidare mäts totalinnehållet av kväve i ovanjordiska delar av huvudgröda samt fånggröda, spillsäd och ogräs för beräkning av nettomineraliseringen i de olika systemen.
Första växtföljdsomgången (finansierad av SLF) visade på stora skillnader i kväveomsättning och kväveutlakning mellan systemen. Koncentrationerna av nitrat i dräneringsvattnet var i genomsnitt nära dubbelt så höga i det konventionella systemet (A) jämfört med det kväveeffektiva (B). Resultaten från den andra växtföljdsomgången har relativt väl överensstämt med resultaten från den första omgången. Skillnaden mellan leden har dock varit mindre påfallande både vad gäller markkväve och utlakning. Det kväveeffektiva systemet minskade kväveutlakningen med 50% i den första växtföljdsomgången och 18% i den andra. Det kväveeffektiva systemet gav en genomsnittlig skördeminskning på 5%.