Wall, Helena
100 procent ekologiskt fjäderfäfoder
År 2012 förutsägs genom EU-direktiv att allt foder i ekologisk produktion skall vara godkänt, för svenskt vidkommande enligt KRAV:s regler. Den animalieproduktion som har svårast att leva upp till dessa regler är ägg och kyckling. Detta beror på ett högre behov hos fjäderfä av svavelhaltiga aminosyror (aa), metionin och cystin/cystein. Innehållet av dessa aa i de foderråvaror som är aktuella att odla ekologiskt är lågt, speciellt i baljväxter. Komplettering behöver därför göras med metioninrika foderråvaror. Den framtida tillgången på ekologiskt godkända sådana är en förutsättning för en produktion enligt KRAV:s regler.
Av litteraturbilagan (se ursprunglig ansökan) framgår att det idag råder stor osäkerhet beträffande vilka proteinråvaror som i framtiden kommer att finnas tillgängliga för att användas i ekologisk fjäderfäproduktion. Politiska beslut och ändrade biologiska förutsättningar påverkar villkor och möjligheter. Det är mycket som idag ”står och väger”, en noggrann genomgång och diskussioner av tänkbara utvecklingsvägar är därför angelägen.
Projektet omfattar utvidgade litteraturstudier och kunskapsutbyte med forskare inom växtodling, -förädling, med foderindustri samt inte minst med praktiska ekojordbrukare/-äggproducenter som ska odla och förädla dessa råvaror. Detta kommer att vara ett huvudsyfte under projektets första år (2008). Det ska leda fram till att råvaror och djurmaterial förbereds och kan införskaffas till de tillämpade studier som planeras för år två och tre. Projektet genomförs i samarbete med föreningen för Ekologisk fjäderfäproduktion (Åsa Odelros) inom ramen för s.k. deltagardriven forskning (DF) (CUL’s hemsida, 2007). För detaljer beträffande DF delen av projektet hänvisar vi till ansökan från Åsa Odelros. DF möten ska förekomma under hela projekttiden.
År 2 och 3. Prototyper av foderblandningar för värphöns med varierande innehåll av proteinråvaror fastställda under år 1 optimeras.
Värphönsstudier görs med två på den svenska marknaden förekommande vita och bruna genotyper. Hönsen hålls dels i 12 grupper, á ca 100 djur, inredda med s.k. Marielundssystem, varje grupp har tillgång till en egen rastgård, dels i ett system med inredda burar som ger möjlighet till fler behandlingar och statistiska replikat. Studierna pågår mellan 20 och ca 76 veckors ålder. Djurhälsa, produktion och äggkvalitet dokumenteras.
Någon mindre pilotstudie med slaktkycklingar planeras också för att studera ev. effekter på tarmfloran beskrivet i litteraturbilagan. För detta ändamål disponeras 60 boxar (á ca 1 m2), som medger studier av flera foderkombinationer och replikat. I varje box insätts ca 15 kycklingar. Tillväxt och foderförbrukning dokumenteras veckovis. Ett representativt antal kycklingar avlivas med regelbundna tidsmellanrum. Tarmarna isoleras och analyseras på innehåll av Clostridium perfringens. Kycklingarna slaktas vid ca 5 veckors ålder. Detaljerade planer för år två och tre presenteras vid de årsvisa ansökningarna.
Under år 1 genomfördes en grundlig inventering och undersökning av olika proteinråvarors lämplighet som ekologisk råvara i foder till fjäderfän. Diskussioner fördes med representanter från industrier vars produktframställning genererar biprodukter som kan passa i fjäderfäfoder, se redogörelse i bilaga 1. Vidare genomfördes en omfattande litteraturgenomgång i form av en kandidatuppsats med titeln "Framtida inhemska proteinfodermedel i den ekologiska fjäderfäproduktionen", se bilaga 2. Vid valet av råvara att utvärdera i studier på försöksstation framstod solros som lämplig. Beslutet baserades på att solros uppfyllde flera viktiga aspekter såsom krav på acceptabel aminosyraprofil, lågt innehåll av antinutritionella substanser, hög smaklighet samt möjlighet att odla ekologiskt i Sverige. Solroskaka innehåller en hög andel fibrer och effekterna av dessa på fåglars tarmhälsa bedömdes dessutom som mycket intressanta att studera. Då det i olika samtal under formerna för Deltagardriven forskning framkom att kunskap om grovfodrets roll i ekologisk äggproduktion upplevdes som otillräcklig beslutades det att försöket även skulle inbegripa grovfoder.
Under år 2 och 3 genomfördes studier på värphöns respektive slaktkyckllingar på Funbo-Lövsta försöksstation. Inblandning av oskalad solroskaka (0, 10, 20 resp. 30%) i foder till slaktkycklingar visade sig ha en positiv effekt på kycklingens näringsupptag av fett och protein. Parallellt med ett bättre näringsutnyttjande noterades intressanta effekter på tarmslemhinnans utseende. I den vetenskapliga litteraturen anses ett effektivt foderutnyttjande sammanfalla med långa tarmvilli, vilket teoretiskt skulle öka ytan för näringsupptag. I studien minskade tarmvilli linjärt med inblandning av solroskaka, vilket i sin tur medförde positiva effekter på smältbarheten av fodret. Dessa resultat strider alltså mot den gängse uppfattningen, och är av vikt för vår förståelse av tarmslemhinnans funktion.
De kycklingar som fick foder med 20% solroskaka hade störst viktökning i förhållande till sitt foderintag medan en negativ inverkan på foderomvandlingsförmågan sågs vid 30% inblandning. Inblandning av solroskaka resulterade i ett minskat antal klostridier och ett ökat antal laktobaciller i tunntarmen jämfört med kontrollfodret, vilket ju är positivt. Intressant nog ökade vikten av innehållet i tunntarmen med ökad inblandning av solroskaka, vilket kan antas ha en inverkan på fågelns mättnadskänsla och välmående. Ett av de mest intressanta fynden relaterar till fibrernas kvalité. Moderna slaktkycklingfoder är normalt ganska fiberfattiga, då en hög fibergiva anses utgöra en risk för tarmstörningar. I den aktuella studien kunde vi dock visa att det är möjligt att utfodra slaktkycklingar med fibernivåer långt över kommersiell praxis, givet att fiberna är av rätt karaktär. Studiens resultat publiceras i en vetenskaplig artikel i British Poultry Science under början av 2011.
Värphönsstudien omfattade totalt 1600 hönor inhysta i grupper om 100 frigående djur med tillgång till rastgårdar. Djurmaterialet utgjordes av de två vanligt förekommande kommersiella hybriderna LSL (vit) och LB (brun). Studien pågick under en hel produktionscykel, dvs mellan 20-74 veckors ålder. Tre foderbehandlingar ingick; ett kontrollfoder, kontrollfoder och tillgång till grovfoder samt ett foder med 26% oskalad solroskaka.
Användningen av rastgårdar varierade kraftigt mellan hybriderna, och LB hönorna vistades betydligt mer i rastfållorna jmf med LSL. En intressant iakttagelse var att hönor med en fiberfattig diet, dvs kontrollfoder, utnyttjande rastfållorna mindre än hönor med tillgång till grovfoder inomhus (hackad lusern) eller med högre andel fibrer i fodret till följd av solroskaka i fodret. I grupperna med tillgång till grovfoder i form av lusern förbrukades i genomsnitt 2,9 g lusern per höna och dag. Oavsett foder uppnåddes en bra produktionsnivå och låg dödlighet. En signifikant effekt av foder på foderomvandlingsförmåga sågs och hönor som utfodrades med antingen solroskaka eller grovfoder var effektivare foderomvandlare än hönor som tilldelades kontrollfoder, dvs de hade en lägre foderförbrukning i relation till sin äggproduktion. Dödligheten var generellt högre hos de bruna LB hönorna jmf med LSL, vilket är ganska vanligt vid inhysning i större grupper på golv.
Flera skillnader mellan djurmaterialen i produktion och äggkvalitet framkom. I jämförelse med LB hönorna hade LSL högre värpprocent. LB hönorna lade dock tyngre ägg och därmed sågs ingen skillnad mellan hybriderna i kg ägg producerat per insatt höna under hela produktionscykeln. För LSL hönorna åtgick 1,96 foder för att producera ett kg ägg medan LB förbrukade 2,07 kg foder per kg producerat ägg. Genotypskillnader av detta slag kan delvis bero på skillnader i levande vikt och i studien vägde LB hönorna mer än LSL (2,076 kg jmf 1,828). Ägg från LSL hönor hade signifikant högre höjd på äggvitan och även en högre s.k. Haugh unit än LB. En mycket hög andel fellagda ägg (ägg ej lagda i redet) hos LB hönorna resulterade i signifikant högre andel smutsiga ägg hos LB jämfört med LSL.
Vid bedömningen av hönornas exteriör framkom ingen skillnad mellan hybriderna i befjädring eller förekomst av hackskador. LB hönorna gavs en högre poäng för fjäderdräktens renhet, vilket indikerar en bättre hygien, men sannolikt beror skillnaden på att smuts framträder tydligare på en vit fjäderdräkt jämfört med en brun. Det fanns en tendens till renare fötter hos LSL jmf med LB. Som förväntat försämrades djurens befjädring med ålder.
Foder påverkade inte hönornas vikt. En tendens till skillnad mellan foderbehandlingarna sågs beträffande hönornas befjädring. Bäst var befjädringen hos hönor som utfodrats med kontrollfoder med tillgång till grovfoder (17,8 poäng av maximalt 24) medan skillnaden var mindre mellan hönor utfodrade med enbart kontrollfoder (14,5) eller solrosfoder (15,2). Foder påverkade inte förekomsten av hackskador på hönornas kam men en intressant signifikant effekt sågs beträffande hackskador i kloakregionen. Utfodring med kontrollfoder med tillgång till grovfoder gav lägre förekomst av hackskador i kloakregionen jmf med utfodring med enbart kontrollfoder eller solrosfoder. Analyserna av gödselns TS-halt visade en tendens till att utfodring med kontrollfoder gav en torrare gödsel jmf med kontrollfoder i kombination med grovfoder eller solrosfoder. En skillnad i gödseln TS mellan kontrollfodret och solrosfodret kan sannolikt förklaras av det högre innehållet av vattenlösliga fibrer i solrosfodret. Då en högre vattenhalt i gödseln påverkar den generella hygienen i hönornas vistelsemiljö kan detta förklara att hönorna utfodrade med solrosfodret hade smutsigare fötter jmf övriga foder. Trots ett betydligt högre innehåll av råfett i solrosfodret (6,9 %) jmf med kontrollfodret (3,3 %) sågs ingen skillnad i mängden bukfett hos hönorna. Utfodring med solrosfoder hade en positiv effekt på hönornas leverhälsa i form av lägre levervikt och lägre andel fett i levern.
Studierna visar att solroskaka, trots sitt relativt höga fiberinnehåll, är ett alternativt proteinfodermedel till ekologiska fjäderfän. Inblandning av oskalad solroskaka ökar fågelns möjlighet att tillgodogöra sig fett och protein. Det höga fiberinnehållet tycks inverka positivt på djurens hälsa i form en lägre fettansamling i levern. Positiva effekter i form av ökat foderutnyttjande, bättre tarmhälsa får beaktas i relation till att solroskakans höga innehåll av lösliga fibrer kan leda till problem med kladdig gödsel och risk för sämre hygien.
Trots ett relativt lågt dagligt intag av grovfoder i värphönsstudien sågs positiva effekter i form av en tendens till bättre befjädring och lägre förekomst av hackskador hos hönor med tillgång till hackad lusern. Då fjäderplockning såväl som utbrott av kannibalism är aktuella problem i såväl ekologisk som konventionell produktion är effekterna av grovfodertillgången på befjädring och kloakhackning högintressanta.
Förteckning över publicerade arbeten kopplade till projektet ges i bilaga 3.