Pihlgren, Aina
Utformning av skötselmetoder i naturbetesmarker.
Delprojekt 1
Gräsröjarens effekt på floran i artrika naturliga fodermarker
Syftet med fältförsöket är att studera om det finns eventuella skillnader mellan slåtter med lie och slåtter med gräsröjare/röjsnöre och om gräsröjaren har några negativa effekter på växters förekomst och abundans. Målet är också att utforma konkreta råd angående skötsel av biologiskt värdefulla ängs och betesmarker.
Delprojekt 2
Trädföryngring med hjälp av buskar och artificiella betesskydd
Syftet med studien är att undersöka om rosbuskar (Rosa spp.) och enbuskar (Juniperus communis) kan fungera som betesskydd och därmed öka trädplantsöverlevnad av ek (Quercus robur) och rönn (Sorbus aucuparia) i betesmarker. Målet är också att studera om artificiella betesskydd i form av ris kan ersätta buskar i betesmarker där buskar saknas.
Delprojekt 3
Spridning av hö från artrika marker – etableringen av artrik vegetation i betesmarker?
Sverige och EU satsar mycket pengar på naturvård i gräsmarker. Ibland räcker tyvärr inte enbart skötsel av markerna för att behålla den biologiska mångfalden när landskapet runt har förändrats och inte fungerar som spridningsvägar för arter längre. För att rädda arter och behålla eller öka den biologiska mångfalden i gräsmarker på sikt krävs att man utvecklar rationella metoder för fröspridning. Denna studie inriktar sig på att utveckla en metod för att sprida arter genom förflyttning av hö.
Metodik och övrigt - delprojekt 1
Försöket sker i samarbete med Dan Nilsson och vid länsstyrelsen i Linköping och försöket har lagts ut i Sättra löväng (reservat) och sköts praktiskt av länsstyrelsen (Kenneth Strand).
Försöksupplägg:
15 försöksytor (4 x 2 m) lades ut 2001 och sedan dess behandlas de på tre olika sätt:
1. 5 ytor sköts med slåtter i juli (slåtterbalk, ca 5 cm stubbhöjd) och efterbete.
2. 5 ytor sköts med normal gräsröjarslåtter i juli (5 cm stubbhöjd) och efterbete.
3. 5 ytor sköts med hård gräsröjarslåtter i juli (0 cm stubbhöjd) och efterbete.
I de 15 försöksytorna lades 40 smårutor (1 dm2) ut i ett fixerat mönster där det sker närvaroanalys (förekomst av rotade kärlväxter). Detta ger ett frekvensvärde för varje art som sedan kan analyseras. Frekvensvärdena kan jämföras mellan de tre olika skötselmetoderna samt om det skett någon förändring över tiden.
Metodik och övrigt - delprojekt 2
Studien genomförs i Stenhammars gods där det finns ca 200 ha naturbetesmark. SLU har ett samarbete med gården och arrendatorn (Kungen). Samarbetet gör att röjningar och intrångsersättningar redan täcks av samarbetets riktlinjer.
Först inventeras var det finns unga plantor (< 2m i höjd, < 1 dm i diameter) av ek och rönn. Totalt väljs 90 plantor ut av varje trädslag och de behandlas på tre olika sätt.
1. Runt 30 av plantorna röjs buskarna bort
2. Runt 30 av plantorna får buskarna så kvar
3. Runt 30 plantor skapas ett artificiellt betesskydd av ris.
Plantorna följs sedan från maj till augusti och på plantorna mäts omkrets, höjd och antal avbetade skott och antal helt avbetade plantor räknas. Resultaten jämförs sedan mellan de tre behandlingarna och de två trädslagen.
Metodik och övrigt - delprojkt 3
Spridningen av hö görs från tre olika ytor, två i Uppland (Roslagen och Uppsala) samt en i Södermanland Stenhammar utanför Flen (se projekt 2 under metodik för mer information). På alla tre ställena sprids hö i 10 1x1 meters rutor i tre betesmarker samt i 10 1x1 meters rutor i en nyligen restaurerad betesmark. I hälften av rutorna läggs ett ca 5-7 cm tjockt lager hö medan det i resterande läggs 2-3 cm lager hö. Höet slås och läggs ut i mitten av juli. Artinnehåll och arttäthet inventeras både i de rutorna som behandlas med hö samt i ett lika stort antal rutor utan höbehandling innan försökets start. Detta lägger en grund till ett flerårigt försök där man studerar effekten av olika arters etablering och hur tjockleken av höspridningen påverkar resultatet.
Gräsröjarens effekt på floran i artrika naturliga fodermarker
Totalt noterades ca 90 kärlväxter i smårutorna. Svartkämpar minskade i alla tre behandlingar. Ängshavre minskade de tre senaste åren med hård gräsröjare. Ängsskallra minskade i princip i alla tre försöksleden. Men den är ettårig art som naturligt kan uppvisa stora populationssvängningar mellan år. Ärenpris verkar ha minskat med hård gräsröjare. Gråfibbla ligger på relativt oförändrad nivå i de tre försöksleden, men på en lägre nivå med hård gräsröjare. Daggkåpa ligger relativt stabilt med slåtterbalk och normal gräsröjare, men ökade med hård gräsröjare. Vårbrodd minskade under några år i alla tre leden för att senare återhämta sig igen.
Studerar man enskilda smårutor över tiden, så är skillnaden i artantal mellan olika år relativt stor. Av de 600 smårutorna är det bara ett femtontal där artantalet inte ändras mera än tre enheter. Det är inte ovanligt att artantalet halveras eller fördubblas mellan enskilda år. I denna decimeterskala i vegetationen råder det således en stor dynamik. Men detta är inget unikt. Tittar man i litteraturen finns det flera undersökningar som noterar ganska stor artdynamik. van der Maarel och Sykes (1993) noterar avsevärd variation i de studerade smårutorna på Öland och man postulerar att många arter kan förekomma i princip var som helst inom den homogena växtmiljön, vilket man kallar ”the carousel model”. Stor omsättning, både av arter och mellan år, noteras från öländska studier av Rusch och van der Maarel (1992) liksom av van der Maarel och Sykes (1997). Från artrika gräsmarker i Tjeckien noteras en liten förändring i rutor på 0,5 x 0,5 m medan smårutor på 3,3 x 3,3 cm uppvisar mycket stor dynamik (Herben m.fl. 1993a, 1993b). Studerar man floran i små rutor får man således räkna med en relativt stor omsättning av arter mellan åren som det normala och man får alltså trots detta försöka hitta eventuella trender på lite längre sikt.
Slutsatsen blir därför att det inte går att påvisa några uppenbara negativa effekter på floran med slåtter med gräsröjare, inte ens med hård gräsröjarslåtter.
Trädföryngring med hjälp av buskar och artificiella betesskydd
För ekar var antalet betesskador betydligt lägre i både buskar och artificiella skydd än för ekplantor i öppenmark. Ekarna som stod i buskar hade tillväxt mer på höjden än plantor i både skydd och öppen mark. För rönnar var skillnaden mellan behandlingar inte lika stor men antalet betesskador var lägst i de artificiella skydden följt av rönnar i buskar. Rönnarna hade också växt mer i buskarna än i de andra behandlingarna. Buskar utgör alltså viktiga betesskydd och buskarnas skydd kan efterliknas med hjälp av artificiella betesskydd. Träden tillväxte dock mer i buskarna än i de artificiella skydden.
Spridning av hö från artrika marker – etableringen av artrik vegetation i betesmarker?
Rutorna har inventerats med avseende på artinnehåll och arttäthet och hö har spridits och resultatet av behandlingen kan inventeras nästa år.