Ulén, Barbro
Kvantifiering av våtmarkers effekt för att minska fosforförluster från jordbruksmark i lerjordsområden
Anläggning av gräsbevuxna kantzoner längs vattendrag och konstruerade våtmarker på tidigare jordbruksmark är för närvarande de enda åtgärderna för att minska transporten av fosfor från åkermark som får direkt miljöstöd i Sverige. Hur effektiva dessa är som fosforfällor är dock dåligt känt och våtmarkerna har hittills designats för att öka kväveavskiljningen. Det kan komma att bli ännu viktigare att kunna utvärdera effektiviteten inom några år eftersom Naturvårdsverket har en utredning om handel med utsläppsrätter på remiss.
En befintlig våtmark i anslutning till ett Greppa-fosforområde (Fiholm) och en annan våtmark i Östergörland förses med flödesmätare. Våtmarkerna, som ligger i lerjordsområden bör nu ha hunnit stabilserats sig, vilket är en fördel eftersom intern-erosionen bör ha stabiliserat sig till en lägre nivå efter anläggandet. Medel har också sökts för anläggande av två special-designade våtmarker (SLF). Från jordbruksverket söks här också medel att utvärdera effektiviteten av de två andra våtmarkerna genom stickprovtagning under högflödet samt avkänning av sedimenttillväxten. i olika delar av våtmarkenrna med radar.
Än så länge har inga kemiska analyser av sedimenten gjorts, utan endast volym- och viktsbestämning,
men några slutsatser kan dras: Det återfanns stora skillnader i nettosedimentation mellan de olika
våtmarkerna. För två av våtmarkerna återfanns ett klart samband mellan sedimentmängd och
avstånd från inloppet. De insamlade sedimenten ska analyseras vidare för totalfosfor, organisk/oorganisk fosfor,
oorganiskt bundna fosforfraktioner och kornstorlek. Dessutom pågår insamling av information om
våtmarkerna och deras avrinningsområde. Dessa data ska sedan användas för att se om skillnader i
sedimentation (och i förlängningen fosforretention) kan förklaras med skillnader i våtmarksdesign
eller karaktären på avrinningsområdet.