Torstensson, Gunnar

Växtnäringsutlakning i samband med spridning av flytgödsel till vall på hösten

På gårdar med t.ex. specialiserad mjölkproduktion finns ofta begränsat utrymme att vårsprida stallgödseln i öppen odling, vilket är det mest växtnäringseffektiva använd¬ningssättet. Ur såväl areal-, lagrings- och läglighetssynpunkt är det mer eller mindre nödvändigt att åtminstone en del av gödseln kan spridas på växande vall på hösten. Detta är det ofta förknippat med ökad risk för kväve- och fosforutlakning.
Tillförsel i september av måttliga doser av svinflytgödsel på insådd fånggröda vid Mellby under många år har ökat fånggrödans tillväxt till det dubbla, vilket har reducerat utlakning effektivt. I andra försök vid Mellby har flytgödsel under flera år spridits på vall under november månad. Trots att vallens tillväxt ovan jord troligen varit högst måttlig under denna tid har utlakningen inte varit särskilt mycket större än från ej höstgödslad vall.

Med detta projekt avser vi undersöka hur spridning av nötflytgödsel till vall under september respektive november månad påverkar kväveutnyttjande, risken för kväve- och fosforutlakning samt vallens foderkvalitet jämfört med då vallen inte gödslas på hösten (referensled med bara handelsgödsel).

Försöket genomförs på specialtäckdikade försöksrutor vid Mellby försöksfält i södra Halland (mojord). De tre leden är ren handelsgödsel (referens) och tidig resp. sen höstspridning av nötflytgödsel, de senare kompletterad med handelsgödsel under vallåret. Antalet upprepningar blir tre. Mätning av kväve- och fosforutlakning, vallskördar, mineralkväve i marken samt ammoniakemission i samband med spridning. Vallen skördas tre gånger varje år under 2010-2011. Flytgödselgivan doseras med ledning av fosforinnehållet med 20 kg P/ha som målgiva (ca 30 ton/ha). Samma fosforgiva används i det handelsgödslade referensledet.
Avrinningen från dräneringssystemen mäts och provtas kontinuerligt (flödesproportionella samlingsprov) för analys av nitrat- och totalkväve, samt fosfat- och totalfosfor.
Emissionen av ammoniak i samband med stallgödselspridningarna mäts med PDS-metoden. För att belägga eventuelle skillnader i kväveomhändertagande hos de tre valltyperna och efterverkan av stallgödseln tas mineralkväveprofiler smårutevis vid fyra tillfällen per år.

Flytgodsel till vall.pdf

Slutrapport. Den huvudsakliga frågeställningen i detta projekt var att klargöra om nötflytgödsel kunde spridas på hösten på/till vall utan att utlakningen av kväve och fosfor ökade alltför mycket, och om utlakningen påverkades av spridning tidigt (september) eller sent (november) på hösten.
I alla tre leden blev medelutlakningen per år av totalkväve ca 13 kg/ha och fosforutlak-ningen omkring 0,2 kg/ha, vilket i båda fallen är fullt jämförbart med tidigare resultat vid Mellby där stallgödsel spridits, eller inte spridits, på vall/insådd på hösten.
Författarnas slutsats är därför att ur utlakningssynpunkt (via dräneringsvattnet) bör det vara helt acceptabelt att sprida normala (<= 40 ton/ha) givor nötflytgödsel på hösten till vall. Detta under förutsättning att risken för ytavrinningsförluster på det aktuella fältet är låg. På fält med påtaglig lutning och/eller sämre infiltrationskapacitet (framförallt mjälajordar och vissa ler-jordar) kvarstår fortfarande risken att gödsel som spridits på markytan spolas bort genom ytavrinning, vilket kan leda till betydligt större förluster, särskilt av fosfor.
Vallskördarna skilde sig inte signifikant mellan leden, vilket får tolkas som att den uppskattade kväveeffekten, 30 kg N/ha till första skörd och 10 kg till andra skörd, stämde relativt bra med vad som sedan erhölls. Den tillvaratagna kväveeffekten (40 kg/ha) skulle då igenomsnitt motsvara 52 % av tillfört ammoniumkväve resp. ca 26 % av totalkvävet i stallgödsel. Huruvida det ska betraktas som ett bra kväveutnyttjande (enligt huvudhypotesen) kanske kan diskuteras.
På årsbasis finns en svag tendens att skörden efter septemberspridningen blev något lägre vilket kan tyda på en något lägre kväveeffekt efter tidig höstspridning. Orsaken skulle kunna vara dels att det kväve som togs upp under hösten inte återspeglade sig i skörden efterföljande år, dels att ammoniakförlusterna efter den tidiga spridningen kan ha varit något större. Tyvärr drabbades alltför många av emissionsmätningarna av allvarliga störningar i form av bl.a. regn och blåst vilket i stort har omöjliggjort en tillförlitlig beräkning och utvärdering. De få resultat som bedömdes som utvärderingsbara indikerar på att emissionsförlusterna vid båda sprid-ningstillfällena var betydande (30-60 kg N/ha, eller 40-60 % av tillfört ammoniumkväve) med en viss övervikt för den tidiga spridningen (som gjordes t.ex. vid högre mark- och lufttem-peratur). Dessa resultat stämmer väl med de som tidigare uppmätts i det föregående försöket.
Vid spridningen i september tillfördes 64 kg/ha i form av ammoniumkväve, i mitten av november återfanns ca 10 kg/ha i form av ökat kväveupptag, uppmätt ökning av mineralkvävetillgången stannade vid 3-4 kg/ha och utlakningsskillnaden under perioden september t.o.m. november var lägre från Sept-stg än från 0-stg. Av de 78 kg N/ha i form av ammoniumkväve som tillfördes i september 2010 återfinns ca 25 kg/ha som ökad mineralkvävetillgång i marken och ca 10 kg/ha som extra upptag i återväxten, även här var utlakningen under hösten lägre från det septembergödslade ledet.
Stora emissionsförluster efter spridningen, följt av upptag av kväve i vallåterväxten på hösten är troligen de huvudsakliga förklaringarna till att kväveutlakningen inte ökade till följd av gödselspridningen i september. (Flera mätomgångar från emissionsmätningarna visade så höga emissionsvärden så de vid den första granskningen bedömdes som felaktiga och kasserades. Sett i det totala sammanhanget kanske detta material kräver ytterligare en granskning). Efter den sena spridningen (november) kan en annan bidragande orsak i viss mån vara att nitrifikationen av ammoniumkvävet i gödseln fördröjdes på grund av den låga marktemperaturen. Det kan ha gjort att mineralkvävet blev kvar tillräckligt länge i marken för att hinna tas tillvara på våren.
Vallen bröts i september 2011, varefter höstkorn såddes. Tidigare stallgödseltillförsel påverkade utlakningen efter vallbrottet obetydligt, dock fanns en tendens till större kvävetillgång våren efter.