Jonsson, Ritha
Genom deltagardriven forskning undersöka inverkan av foderstaten på kvalitén hos ekologiskt producerad mjölk
Förbättra förutsättningarna för ekologisk mjölkproduktion genom att bland annat optimera utfodringen med 100 % ekologiskt foder med avseende på mjölkkvalitet och djurhälsa.
Deltagardriven forskning, det nya fodervärderingssystemet NorFor och IndividRAM.
Projektet har pågått sedan 2009 och avslutades 2012. Under perioden har det genomförts 6 utfodringsförsök, 2 längre studier om utfodringen på 2 gårdar samt 2 studer om skötselåtgärder kring kalvning respektive kalvtillväxt på 5 respektive 4 gårdar.
Resultaten från 2009-10 har redovisats i två artiklar i tidningen Husdjur och en artikel i tidningen Ekobruk Norr 1/2011. Resultat från 2011 är redovisade i Ekobruk Norr 4/2011. Dessutom har resultaten från 2009-10 presenterats vid den Regionala Jordbrukskonferensen i Umeå 2011 samt vid Greppa Näringens kurs för husdjursrådgivare i Uppsala 2011. I maj 2012 redovisades försöken från 2009-11 samt en gårdsstudie från 2010 på Jordbruksverkets dag om ekologiska försök. En artikel om kalvtillväxt är planerad.
Proteinjämförelser
Jämförande proteinförsök har gjorts på tre av de sex deltagande gårdarna i projektet där det går relativt bra att styra kraftfodertilldelningen till enskilda kor. Däremot vet vi inget om de enskilda kornas grovfoderkonsumtion. Vi antog att kornas grovfoderkonsumtion inom paren skulle vara liknande om de fick samma energimängd i kraftfodret. Likvärdiga kor parades ihop och den ena kon fick ca 10 gram mer råprotein per kg torrsubstans foder än den andra, genom att öka/minska koncentrat/kraftfoder och korn.
På alla tre gårdarna mjölkade högproteinkorna mer än de som fick mindre protein. I kg mjölk var skillnaden 2,0-2,4. Skillnaden i ECM var 1,6-1,8 kg, pga lägre fett- och/eller proteinhalt i höggruppen. Urean låg i höggruppen på två gårdar 0,7 respektive 0,4 mmol/l högre än i låggruppen, medan det inte var någon skillnad på den tredje gården. Effekten blev liknande både för kor i tidig och sen laktation, samt för förstakalvare och äldre kor. Möjligen kan effekten vara mindre på förstakalvare.
Korn eller ensilage
Korn och ensilage: Denna studie gjordes i två lösdriftsbesättningar, en med robot och en som mjölkar i grop. Båda besättningarna ger kraftfoder både i samband med mjölkning och i kraftfoderstation. De har eget korn och inköpt koncentrat. Inget kraftfoder blandas in i grovfodret. Alla kor i försök parades ihop två och två, så likvärdiga som möjligt inom paret. Den ena kon i varje par fick mer korn än den andra, som beräknades kunna kompensera den lägre korngivan med ökat intag av ensilage. Det fanns inga statistiskt säkra skillnader mellan spannmålsgivorna men några intressanta tendenser kunde ses.
I robotbesättningen fick kon med låg korngiva 1 kg mindre spannmål per dag än den andra kon i paret. Efter två månaders utfodring resulterade detta i 1 kg mer mjölk och 0,2 procentenheter högre fett- och proteinhalt. Effekten varierade dock mycket mellan koparen. Korna mjölkade ca 30 kg per dag och fick ett klöverrikt finhackat ensilage med relativt lågt fiberinnehåll.
I den andra besättningen var skillnaden mellan korna i varje par 1,5 kg korn per dag. Den lägre korngivan resulterade i 0,6 kg mer mjölk, medan fett- och proteinhalterna var lika. Korna fick ett tidigt skördat gräsdominerat ensilage och mjölkade ca 29 kg per dag.
Det är svårt att dra några generella slutsatser från en så begränsad fältstudie. I de här besättningarna minskade inte produktionen när korngivorna minskade. Troligen påverkas effekten av vilket ensilage som utfodras. Studien visade att det är möjligt att ersätta en del av kraftfodergivan i form av korn med bra ensilage.
Mer eller mindre koncentrat
Studien gjordes under februari till april 2012 på en gård med 70 Holsteinkor, robot och kraftfoderstationer. Liksom i tidigare studier parades likvärdiga kor och den ena kon fick mer koncentrat än den andra. Fodret som användes var eget korn som kompletterades med ekokoncentrat Akleja. Grovfodret utgjordes av 75 procent andraskörd och 25 procent helsäd av havre/ärter. Näringsvärdet i klövergräsensilaget var 10.3 MJ energi, 162 g protein, 471 NDF och 224 iNDF. Helsädesensilaget innehöll 9,3 MJ, 150 g protein, 450 NDF och 220 iNDF.
Målet var att ge ett kilogram extra Akleja för den ena kon i paret medan den andra skulle kunna kompensera med ensilage. Skillnaden i koncentratgiva för högavkastande par blev dock bara ett halvt kilogram. I medeltal såg värdena ut enligt följande för försökskor och utfodring från provning i april 2012:
• 655 kg levande vikt, laktation 1,9
• 5,5 kg korn
• 3,6 kg Akleja
• 13,7 kg ts ensilage (beräknat)
• 100 % energi, 14,8 g aat/nel, 177 g protein/kg ts
• 30 kg mjölk; 4,4 % fett, 3,5 % protein, urea 4,3
• 31 kg ECM, celltal 261
Resultat med april månads utfodring 2012:
Kor som fått 0,8 kg extra Akleja antas ha ätit 0,6 kg ts ensilage mindre. Då har de fått i sig 1 procent mer energi och 3 procent mer protein. Denna utfodring har inte gett några säkra skillnader i avkastning men i medeltal har följande effekter kunnat mätas:
• + 1,2 kg mjölk
• - 0,1 % fett
• Oförändrad proteinhalt
• + 1,1 kg ECM
• + 0,3 ureavärde
Antas Akleja kosta 6,20 kr/kg och mjölkpriset är 5,30 kr/kg ECM blir nettot 0,87 kronor per kg mjölk plus eventuellt sparat ensilage med den högre givan koncentrat.
Dokumentation av utfodring
Uppföljning av utfodringen i en ekologisk Jerseybesättning
I fodervärderingssystemet NorFor görs en skattning av foderkonsumtion beroende på kons storlek, avkastning, laktation och laktationsstadium samt fodrets sammansättning. Jerseykorna beräknas ha, relativt sin storlek, en hög konsumtionsförmåga.
Under vintern 2010 vägdes allt foder under 5 månader i Jerseybesättningen med kall lösdrift. Ensilagets ts-halt bestämdes kontinuerligt. Foderintaget jämfördes med kornas storlek samt produktion enligt provmjölkningar.
Andelen grovfoder var 67 % av torrsubstansen och i genomsnitt åt korna 13 kg ts vallfoder. Korna vägde 440 kg. Kraftfodret var Viol 100. Enligt beräkningarna kunde korna konsumera 5 % mer än NorFors beräkning, vilket gjorde att korna i genomsnitt överutfodrades med 7 % i energi med hänsyn till behovet för underhåll och produktion. Under perioden fanns 22 kor i lösdriften, varav 2-3 var i sin. Genomsnittlig produktion inklusive sinkor var 25 kg ECM.
Slutsatsen blev att NorFors fodervärderingssystem går bra att använda till ekologiskt utfodrade Jerseykor. Överutfodringen kan till stor del förklaras med att sinkorna går tillsammans med mjölkande kor.
Blandfoder med låg proteinnivå och robot
Under drygt 2 månader följdes utfodring och produktion på en gård med 70 kor som avkastar i genomsnitt 11 000 kg mjölk med 3,9 % fett. Gården har fullfoder men korna får också en del färdigblandat kraftfoder i roboten. Korna var i genomsnitt rätt tidigt i laktation, mjölkande kor hade en medelprodukton på 34-36 kg ECM under den studerade perioden. De åt åt per dag ca 17 kg ts av foderblandningen och 6 kg kraftfoder Viol. Foderstatens andel av hemmaproducerat foder är 72%. Foderkontrollen visar att det går att ha en hög produktion med hög andel grovfoder. Energitillgången är under norm. Det kan innebära att en del kor mjölkar på hullet. Det kan också vara så att programmet (IndividRAM med NorFor)undervärderar den mängd energi som foderstaten ger. Exempelvis är grönfodret svårt att värdera rätt. Också proteintilldelningen är låg, AAT ligger under norm. AAT/MJ nettoenergi är bara 14,2, den bör ligga över 15 (optimalt ska enligt viss expertis vara runt 17). Om det är så att det i vommen frigörs mer energi än vad beräkningarna visar, kan också en större andel av av proteinen utnyttjas i vommen och AAT-produktionen därifrån bli större. Kon är då bättre försörjd med AAT än vad programmet visar. Kväveutnyttjandet är högt, 30 %, vilket talar för att en stor andel av foderproteinet utnyttjas.
Fyllnadsgraden är 103 %. Det betyder att korna äter mer än vad foderprogrammet beräknar. En förklaring skulle kunna vara att kornas vikt är underskattad men då skulle energitilldelningen ligga ännu lägre i förhållande till norm. Alternativt kan dessa kor äta mer än norm. Gården har länge avlat på kor som de tror är bra grovfoderförädlare. redan innan de började med ekologisk produktion 2008 maximerades kraftfodergivan till 12 kg per ko och dag. Tuggtiden är beräknad till 47 minuter per kg ts. Det innebär att korna skulle äta och idissla drygt 18 timmar per dag.
Kalvningsregistrering
I denna studie registrerade besättningarna exempelvis när på dygnet kon kalvade, hur lätt kalvningen var, storlek och kön, speciella åtgärder som att ge kon varmt vatten och vilken utfodring kon fick. Registreringarna gjordes under december till april. Därefter följde vi upp med att se hur kons mjölkproduktion och hälsa varit under laktation, bland annat genom att studera kornas 305-dagars-laktationer.
Dräktighetstidens längd påverkade inte. Kalvning nattetid var negativt i två av besättningarna, speciellt om kalvningen då skedde i lösdriften. Kalvens storlek, kön eller tvillingfödsel påverkade generellt inte efterföljande laktationsavkastning. Kombinationen stor kalv och svår kalvning medförde ofta lägre produktion eller utslagning av ko. Feta kor medförde på en gård lägre produktion och på en gård lägre mjölkfetthalt. Kalvning i lösdriften innebar oftast en sämre produktion, på en gård 1000 kg mindre ECM jämfört med kalvning i box. På de tre gårdar som hade gett varierande mängd ljummet vatten till kon efter kalvning märktes en positiv effekt från 0 till 30 liter vatten. Pares och mastit i samband med kalvning medförde ofta sämre produktion eller ökad utslagning.
10 till 20 kalvningar i en besättning är för lite för att kunna dra några slutsatser om effekter på djurhälsan. Kalvning i lösdriften (speciellt nattetid) eller svåra kalvningar tenderade dock att ge upphov till sämre produktion, sämre hälsa och mer utslagning.
Kvigkalvarnas tillväxt
Fyra av gårdarna i projektet har under 2012 registrerat 36 kvigkalvars tillväxt och jämfört resultaten. Under den tre månader långa mjölkperioden hade alla gårdarna bra tillväxt på kalvarna. De flesta kalvarna föddes i början av 2012 och kom efter mjölkperioden ut på bete. Då fick gårdarna olika resultat.
Den första besättningen har bara Jerseykor. En tillväxt på 0,55 kg/dag under mjölkperioden och 0,66 under betesperioden är bra för en Jersey-kvigkalv. Under mjölkperioden fick kalvarna 3 liter fet Jersey-mjölk per dag. På betet fick de 1 kg/dag av kraftfodret Tussilago.
Gård L och H är rena Holsteinbesättningar och gård R är blandad SRB och Holstein. Gårdarna H och R, som har högst tillväxt under mjölkperioden, ger ca 7 l/dag, medan gård L har gett en del kalvar ca 5-6 l/dag och ett par kalvar som stod närmast roboten 8 l/dag. Dessa växte lika bra som kalvarna på övriga gårdar med stora raser. Mjölktaxi med pastörisering gav bäst tillväxt.
Under betesperioden blev kalvarna på gård L utsläppta relativt tidigt på en parasitfri andraårsvall. Morgon och kväll fick de tillskott av ett tidigt skördat ensilage. Det resulterade i den högsta tillväxten på bete, 0,88 kg/dag. Kvigorna vägde 249 kg vid 8 månader.
Kalvarna på gård H fick ett mindre tillskott av 0,5 kg kraftfoder/dag (kornkross/Tussilago 50/50) och en del ensilage. Dessa gårdar hade en sämre tillväxt under betesperioden och vid 8 månader vägde kvigorna ca 210 kg.
Kalvarna med sämre tillväxt på bete hade vuxit ca 40 kg mindre på 4-5 månader. Detta kan försena inkalvningsåldern med 2 månader eller så blir det inkalvande kvigor som har svårt att hävda sig i lösdriften.