Stoltz, Eva

Höstgödsling i ekologisk timotejfrövall

Utbudet av av ekologiska gödselmedel förändras över tiden och tillgången av Vinass som tidigare använts frekvent i ekologisk produktion har minskat. Rötrest från biogasanläggningar är produkt som kan passa bra i ekologisk gräsfröproduktion och effekten har visat sig vara jämförbar med nötflytgödsel dock kan den vara svårhanterlig beroende på den låga torrsubstanshalten. En rad kött-och benmjölsprodukter, i pelleterad form, krossad eller som mjöl finns numera på marknaden. Vi har valt att använda Biofer 10-3-1 som en modellprodukt i denna undersökning. Tillgången av Biofer är förhållandevis god och att de flesta lantbrukare har utrustning för att sprida den.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur kvävegödslingen med Biofer 10-3-1 till timotejfrövallar av olika ålder ska fördelas mellan höst och vår i ekologisk produktion.
Målet var att ta fram ett rådgivningsunderlag för kvävegödsling i ekologisk timotejfrövall.

Effekten av olika fördelningar av 120 N kg ha-1 Biofer 10-3-1 tillfört genom bredspridning höst och vår undersöks i sex fältförsök under 2012-2014 i sorten SW Switch. Kvävet i Biofer består till största del av organiskt kväve som bundet till proteiner och ca en tiondel är ammoniumkväve Försöksplanen visas i tabell 1.

Tabell 1. Försöksplan med kvävegödsling vid olika tidpunkter till ekologisk timotejfrövall
Kväve i Biofer 10-3-1 (total N kg ha-1)
Led Höstgödsling Vårgödsling
A 0 120
B 30 90
C 60 60
D 90 30
E 120 0

Tre fältförsök anlades i september i vallar av olika ålder under 2012 och tre under 2013 enligt försöksplanen (tabell 1). Försöken under 2012 anlades på följande platser; insådden på Gårdeby, Norsholm, Östergötland, förstaårsvallen på Ekebyhammar, Fellingsbro och andraårsvallen på Åkerby, väster om Örebro, och under 2013; insådden på Vittvång, Örebro, förstaårsvallen på Gårdeby, Norsholm, Östergötland, och andraårsvallen på Ekebyhammar, Fellingsbro. Generalprov uttogs vid försökens anläggning för analys av jordart och mineralkväve (0-60 cm).

Under hösten (oktober) utfördes en beståndsgradering. I grödan undersöktes kväveinnehåll i grönmassa genom N-sensormätningar (Yara) i slutet av maj (DC 32). För att beräkna kväveinnehållet utifrån N-sensormätningarna användes en formel framtagen för höstvete eftersom ingen formel för vallgräs ännu finns. Axantal innan blomning, stråstyrka vid skörd och fröskörd bestämdes. I fröskörden analyseras vattenhalt, tusenkornvikt och renvaruhalt.
Rutvisa profilprover (0-30 och 30-60 cm) i jorden uttogs vid tre tillfällen: under sen höst (slutet på oktober- början av november), vår (före vårgödslingen) och efter skörd för mineralkväveanalyser (Eurofins Food & Agro Sweden AB).
Resultaten bearbetades statistiskt i JMP 9.0 (SAS Institute, 2010). Tukey’s HSD test användes för att identifiera signifikanta skillnader mellan behandlingarna.

Slutrapport 19 mars final.pdf

Gödslingsrekommendationer
Målet med undersökningen var att ta fram gödslingsrekommendationer i ekologiska timotejfrövallar med den totala mängden tillförd N av 120 kg N ha-1 som Biofer 10-3-1.

Resultaten av försöken visar följande;

Fröår 1; 60 kg N ha-1 tillförs både höst och vår. Resultaten skiljde sig beroende på försöksplats, vilket kan bero på skillnader i jordart eller att ogräsförekomsten var stor på Vittvång. Båda försöken visar dock att allt kväve inte ska tillföras under hösten insåningsåret. Tillförsel av 60 kg N ha-1 höst och 60 kg N ha-1 vår gav sammanlagt högst skörd på båda försöksplatserna och är det alternativ som vi anser ge säkrast skörd.

Fröår 2; 30-90 kg N ha-1 under höst och resten under vår. Resultaten i vallarna som skördades fröår 2 var mer likartade än vallarna frörår 1. Det fanns inga signifikanta skördeskillnader med tydliga tendenser att leden med hela N-givan tillförd höst eller vår visade lägst skörd.

Fröår 3; 30-90 kg N ha-1 under höst och resten under vår. På lättare jord tillförs den lägre mängden N (30-60 kg) under hösten medan mer (60-90 kg) kan tillföras på mellanlera. Resultaten i vallarna som skördades fröår 3 varierade mellan försöksplats. I vallen på Åkerby var jordarten en lättlera och högst skörd hittades i leden med 0-60 kg N ha-1 tillfört under hösten och resten under våren. I vallen på Ekerbyhammar var jordarten en mellanlera med högst skörd i leden med 60-90 kg N ha-1 tillfört under hösten och resten under våren.
Våra resultat visar att kväve behöver tillföras på hösten i samtliga vallåldrar vilket skiljer sig från resultaten som erhållits i konventionell odling med snabbverkande mineralgödsel.

Vi använde timotejsorten Switch, som är en tidig sort och vanligt förekommande i vallproduktionen, i samtliga försök. Resultaten bör vara tillämpbara också för senare sorter, möjligen kan en större andel av kväve istället tillföras på våren.
Valet av gödselmedel och tillförselmetod är också avgörande för hur givan ska fördelas. Biofer är en produkt med en relativt långsam frigörelse av växttillgängligt kväve och i högre grad beroende av markfukt jämfört med Vinass, rötrest och nötflyt. Att radmylla Biofer ger troligtvis en snabbare mineralisering än bredspridning, vilket visats i stråsäd. Nederbörden var riklig under april-juni båda åren på försöksplatserna och har bidragit till att kvävet mineraliserats.
Stråstyrkan var hög, över 89 %, i samtliga försök förutom i andraårsvallen på Gårdeby med skörd 2014. Resultaten överrensstämmer med tidigare undersökningar där gödsling med Biofer lämnat en högst stråstyrka i jämförelse med Vinass, rötrest och nötflytgödsel. Stråstyrkan har stor betydelse för fröets inlagring. Liggbildning innan blomningen försämrar skörden, risken är särskilt stor vid användning av N-gödselprodukter med lättlösligt kväve. Bestånds- och axtätheten har inte påverkats av höstgödslingen på någon av försöksplatserna. Däremot är tusenkornvikten signifikant högre när 120 N ha-1 och i flera fall 90 N ha-1 har tillförts på våren i jämförelse med 120 N ha-1 på hösten. Okulär besiktigning visade att axen var kortare i leden med stor N-tillförsel på våren, och fröskördarna som inte visar någon statistiskt säker skillnad har kompenserats av en högre frövikt.

Kvävedynamiken
Mineralkvävemätningarna i jorden som genomförts visar generellt inga förhöjda nivåer när 120 N tillförs på hösten. Kväveupptaget i grödan har kunnat avläsas genom beståndets mörkt gröna färg och en stor del förmodas finnas som organiskt kväve i jorden, en viss del i rotsystemet och en del möjligen som immobiliserat.
Generellt visar resultaten är risken för kväveläckage i timotejfrövallar låg. I gräsvallar tar återväxten hand om restkväve vilket också diskuterades i Wallenhammar et al. (2011).
En något ökad risk för N- läckage under hösten och vintern fanns då hela givan, 120 kg N
ha-1, tillfördes på hösten till förstaårsvallen på Vittvång och i tredjeårsvallarna. Däremot fanns inga skillnader i mineralkväveinnehållet i jorden mellan behandlingarna under hösten som skördades vallfröår 2. I förstaårsvallen på Gårdeby var mineralkvävemängden lägst i leden med högsta N-givan tillförd under hösten. Under vår och efter skörd fanns inga signifikanta skillnader i mineralkvävehalten i jorden mellan behandlingarna på någon av försöksplatserna.
Det fanns samband mellan skörd och N innehåll i grönmassan i flera av försöken. En gruppering av försöken med avseende på grundskördens storlek pekar mot att positivt samband finns i gruppen med låg grundskörd. Gruppen med hög grundskörd visar inga eller svaga samband samtidigt som linjernas är flacka. Det innebär att kväveförsörjningen är förhållandevis bättre på dessa försöksplatser och att gödslingseffekterna då blir mindre. Att detta inte kan utläsas av mineralkvävesituationen i marken beror sannolikt på att merparten kväve finns lagrad i rotmassan. Grundskördens och kvävestatusens betydelse framträder ofta på motsvarande sätt i t ex spannmålsförsök.