Hansson, Fredrik
Fosforreducering till Östersjön
Detta projekt har som mål att minska näringsläckage till Östersjön från de skånska jordbruksmarkerna.
Under 2014 har Hushållningssällskapet Malmöhus/Odlarservice i samarbete med Jens Blomquist SLU/Agraria Ord & Jord sökt och fått Lova-bidrag för att strukturkalka ca 400 ha åkermark i Skåne. Målet med strukturkalkningen är att minska fosfor- och kväveläckage till Östersjön. Vi har lagt ut 16 fältförsök som har till syfte att visa på skillnaderna i näringsläckage på olika lermineraler, lerhalter och vid olika kalkgivor. Se bilaga 1. Inom Lova-bidraget har vi fått pengar för att göra en turbiditetstest som är ett laboratorietest som visar på hur mycket fosfor man kan binda i marken. Detta kommer att utföras under hösten 2015, rutvis på alla 16 försöksplatserna.
Vårt mål är att få de skånska lantbrukarna att strukturkalka utan bidrag! Det får vi inte genom att visa dem ett labratoritest. Vi måste kunna visa att det är lönsamt i form av ökad skörd, minskat dragkraftsbehov m.m.
Utläggning, gränsning, gradering, jordanalys, skörd med parcelltröska
Sammanfattning
Strukturkalkning som metod för att minska P-förluster från skånsk lerjord undersöktes i ett Länsstyrelsefinansierat LOVA-projekt, där ca 400 ha strukturkalkades i augusti-september 2014 för att minska P-förlusterna på jordar med för skånska förhållanden relativt höga lerhalter. I provytor, med design som randomiserade fältförsök, spreds blandprodukten Nordkalk Aktiv Struktur i fyra nivåer: 0, 4, 8 och 16 ton per ha motsvarande 0, ½, 1 och 2 gånger normalgiva. Fyra provytor lades ut på fyra platser i Skåne och placerades på lerhalter från 10 till strax under 50 procent för att fånga upp effekten av strukturkalk på olika lerhalter. På de fyra platserna bestämdes även lermineralogin genom röntgendiffraktionsanalys. Genom ett Jordbruksverksfinansierat projekt kunde också de 12 provytor där det odlades spannmål skördas försöksmässigt under 2015. I resterande 4 provytor odlades sockerbetor.
Aggregatstabiliteten mättes i regnsimulator på SLU Ultuna vid två upprepade bevattningar med 24 timmars mellanrum. Aggregatstabiliteten förbättrades signifikant med hel och dubbel giva strukturkalk. Efter den första bevattningen med regnvatten i regnsimulatorn var jordförlusterna från aggregaten 15 procent mindre än från aggregaten i det okalkade A-ledet. Efter 24 timmars väntan och därefter en ny bevattning var jordförlusterna 23 respektive 29 procent lägre där jorden hade strukturkalkats med hel och dubbel giva strukturkalk.
En uppdelning av försöken efter lerhalt visade inga statistiskt säkra skillnader, men mönstret var likväl att effekten av strukturkalkningen på aggregatstabiliteten ökade ju högre lerhalten var. Lerhalten förklarar dock inte varför aggregatstabiliteten förändrades olika mycket på de olika platserna vid ökad giva strukturkalk men vid ungefär samma lerhalt. Den lermineralogiska bestämningen kan möjligen leda till svaret. På två av platserna med låg andel svällande lermineral fanns en tendens till ökad aggregatstabilitet vid strukturkalkning, medan de två platserna med hög andel svällande lermineral inte verkade reagera på strukturkalkningen med förbättrad aggregatstabilitet.
I 11 av de 16 provytorna/fältförsöken odlades höstvete 2015. I medeltal för de 11 försöken fanns inga signifikanta effekter på avkastningen. På en försöksplats ökade dock höstveteskörden signifikant vid den högsta givan strukturkalk. Det innebar en ökning av höstveteskörden med 5 procent motsvarande drygt 400 kilo per hektar. På resterande två platser fanns inga säkra effekter på avkastningen. Proteinhalten ökade och stärkelsehalten minskade signifikant i strukturkalkade led jämfört med okalkat A-led.
En upprepad jordprovtagning ca 1 år efter strukturkalkningen kunde fånga in bl.a. effekter på jordens pH. Sammanfattningsvis var pH-höjningen i medeltal måttlig 1 år efter strukturkalkningen. I medeltal ökade pH med 0,1–0,2 pH-enheter med halv giva strukturkalk, med ca 0,3 pH-enheter med hel giva strukturkalk och med 0,4–0,5 pH-enheter med dubbel giva strukturkalk. De största ökningarna noterades på platsen som hade lägst ursprungs-pH och de minsta förändringarna på platsen som hade högst pH från start.
En uppdelning efter pH, lerhalt och P-status i jorden i stället för efter geografisk belägenhet visade inga statistiskt säkra skillnader med avseende på avkastningen. Tendenser fanns emellertid att strukturkalkningen var positiv för skörden om pH låg över 7, om lerhalten var över 25 procent och om P-AL låg över 8. Detta är dock tills vidare bara mönster som måste verifieras med fortsatta studier, fältförsök och fler försöksår inte bara i Skåne utan också i andra delar av Sverige. Dessa bör då ringa in hur strukturkalkningen samspelar med bl.a. lerhalt, lermineralogi, pH och P-status.