Jordbruksverkets FoU-databas

Delårsredovisning för 2017

Projektledare

Bengtsson, Marina

Projekttitel

Ängsvallsprojektet - Långliggande vallar som blivande slåtterängar?

Motiv och mål

I arbetet med att inventera betesmarker och slåtterängar kan vi konstatera att skötseln på slåtterängar ofta är undermålig på grund av brist på kunniga personer vad gäller lieslåtter och att marken är för ojämn för att kunna skötas med mer rationella metoder. Dessutom är arealen av de mest artrika slåtterängarna vad gäller t.ex. kärlväxter väldigt liten. Inom miljömålet Ett rikt odlingslandskap är målsättningen att arealen värdefulla slåtterängar ska öka.
Vallar som har legat länge utan att ha gödslats kan i vissa fall utveckla en rik biolo-gisk mångfald. En del sådana gamla vallar har de senaste åren godkänts som slåt-teräng i miljöstödet för betesmarker och slåtterängar.
Vi vill undersöka om äldre vallar kan bli ett viktigt komplement till de traditionella slåtterängarna. Det är enkelt att sköta dessa arealer rationellt. De kulturmiljöer som finns i anslutning till åkermarken bevaras och synliggörs. Det skulle också kunna innebära en möjlighet för lantbrukaren att få en högre intäkt på marker med lägre avkastning. Genom att använda rationella brukningsmetoder innebär det att skötseln inte är beroende av ingående kunskap om traditionell slåtter.
Idag används stora arealer lågavkastande åkermark som betesmark och fortsätter koncentreringen av djur kan skötsel av åkermark med slåtterängsliknande metoder bidra till att bevara marken öppen.
Vid övergången till nytt landsbygdsprogram kommer det från och med 2015 troligen att bli möjligt att söka ett så kallat förgröningsstöd som ett komplement till gårdsstödet. Där kommer det att ställas krav på att andelen långliggande vallar inte får minska. Frågan är hur dessa marker i så fall kommer att användas? Kommer de att läggas om till extensiva betesmarker, enbart hållas öppna genom putsning, eller fortsätta att skötas genom vallfoderskörd utan att förnyas? Eller kommer de långliggande vallarna att flytta runt i landskapet?
I en förlängning skulle det även vara intressant att se på dessa marker både som potentiellt värdefulla för kolinlagring och vattenbalansen i landskapet.

Mål:
• Att analysera nuläget med avseende på arealer långliggande vall och följa utvecklingen av dessa.
• Utarbeta skötselmetoder som gör att dessa marker skulle kunna komplet-tera de traditionellt hävdade slåtterängarna i landskapet. På så sätt skulle man kunna förbättra möjligheterna att nå målen inom Ett rikt odlings-landskap.
• Undersöka hur mångfalden gynnas med hjälp av slåtterängsliknande sköt-sel.
• Hitta alternativ för att bibehålla skötsel av lågavkastande åkermark i skogs- och mellanbygder, och på så sätt gynna ett heterogent landskap.
• Visa att lantbruket skulle kunna få en ekonomisk nytta av att sköta dessa marker på ett sätt som gynnar naturvärden knutna till slåtterängar.

Metodik och arbetssätt

Metod
Förändringar analyseras med avseende på skötseln av långliggande vall, hur stor andel långliggande vall som skiftar plats i landskapet, och hur artinnehållet utvecklas på ett urval av de vallar med olika skötsel, där plöjning och gödsling har upphört. Vi analyserar hur långliggande vallar ligger i landskapet i förhållande till värdefulla ängs- o betesmarker o andra ytor med höga naturvärden.
Vi undersöker hur stor andel långliggande vall som inte gödslas, och hur brukarna tror att de kommer att sköta sina långliggande vallar i framtiden.
Minst 100 slumpmässigt valda brukare med långliggande vall intervjuas om skötseln de senaste 10-20 åren, hur de tror att skötseln kommer att bli de kommande åren. Vi undersöker även viljan hos brukarna att sköta långliggande vallar med metoder som gynnar slåtterängsknutna arter, vid olika ekonomiska ersättningar.

På 50 utvalda skiften undersöker vi vilka biologiska värden de besitter, och tar reda på hur de har skötts de senaste 20-30 åren.
Ett antal av dessa vallar väljs ut för att årligen genomföra olika skötselmetoder under projektperioden. Jordanalys utförs på dessa vallar. Vi undersöker vilka typer av marker och skötselmetoder som kan göra att biologiska värden knutna till trad-itionella slåtterängar kan etablera sig och öka på dessa vallar. På detta sätt kan vi komma fram till effektiva sätt att komplettera landskapets ängs- och betesmarker med större arealer med mer lättskötta marker. Så kan vi bidra till att vi når miljö-målen vad gäller Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv.

Arbete inom projektet 2014
Analys av arealer av långliggande vallar 2014 och var de ligger i landskapet, och deras närhet till värdefulla ängs- och betesmarker.
Urval av 50 skiften som huvudsakligen skötts med vallfoderskörd utan att ha göds-lats eller plöjts de senaste 10 åren. De delas upp i kategorier efter fuktighet, jord-mån och tid sedan plöjning, gödsling och kemisk bekämpning, samt skötsel under de senaste 20 åren. En majoritet av skiftena ska vara låg bördighet, för att det ska gå snabbare att se resultat av förändrad skötsel.
Intervjuer av brukare om skötseln under de senaste 20 åren.
Jordanalys av de vallar som ingår i inventeringen.
Fältinventering med avseende på kärlväxter och fjärilar som är indikatorarter för värdefulla slåtterängar. Kärlväxtinventeringen har två delar. Ena delen är en in-ventering av hela skiftet, där alla positiva och negativa indikatorarter noteras på samma sätt som i Tuva. Dessutom görs 100 slumpmässigt utplacerade rutor på vardera 0,25 m², där alla positiva och negativa indikatorarter noteras med före-komst/icke förekomst.
Gräsmarksfjärilar inventeras med 2 fältbesök per år och skifte.
Uppstart av skötselförsök där minst 5 enhetliga skiften delas upp i fyra delar som sköts med de fyra olika metoderna: 1- vallskörd i juli månad. 2- vallskörd + efterbete eller två vallskördar per år. 3- enbart bränning. 4- enbart putsning (referensmetod).
På minst ett av försöksobjekten och ett av de övriga objekten görs insådd av hävdgynnade arter för att jämföra med om och hur denna flora då etablerar sig.
På hösten görs undersökning om objektens hävdstatus.

I intervjuer med 100 brukare undersöka vid vilken nivå på ekonomisk ersättning som de kan tänka sig att sköta långliggande vallar med årlig vallskörd när de inte får möjlighet att gödsla eller förnya vallen. Fråga hur de hanterat sina skiften med långliggande vall vad gäller gödsling de senaste 10 åren, och hur de tror att de kommer att göra i framtiden.

Bilagor till redovisning

Delredovisning

Sammanfattning
Ängsvallsprojektet har pågått under åren 2014 till 2017, finansierat av Jordbruksverkets medel till försöks- och utvecklingsverksamhet. Ängsvallar är långliggande vall på åkermark som sköts med slåtterängsliknande skötsel. Målet med projektet var att undersöka ängsvallarnas potential att bli ett värdefullt komplement till traditionella slåtterängar, vilken skötsel som är viktig och hur möjligheterna ser ut i landskapet och hos brukarna.

Ett 50-tal ängsvallar och tio traditionella slåtterängar inventerades på deras innehåll av kärlväxter och fjärilar. I projektet har det också utförts insåddsförsök, intervjuer och analyser av landskapsfaktorer.

Jämfört med en genomsnittlig traditionell slåtteräng har vi funnit ängsvallar som har en minst lika artrik och intressant flora och som därför är ett mycket viktigt komplement i ett landskapsperspektiv. Man kan dock inte förvänta sig att en ängsvall ska bli lika artrik som de mest artrika slåtterängs-habitaten förrän efter många decennier av god hävd. Hur artrik en ängsvall blir och hur snabbt flo-ran utvecklas beror bland annat på om det finns en artrikare flora i direkt anslutning till skiftet. Ligger det mer isolerat är insådd av ängsarter mycket värdefullt.

Vegetationen på en ängsvall kan förändras mycket snabbt beroende på skötselintensitet. Så länge det är ett stort innehåll av kvävegynnade arter måste hävden vara mycket god, och helst även innehålla efterbete eller bränning, annars kan utvecklingen snabbt vända nedåt igen. Våra resultat visar på att det behövs omkring 20 år av slåtterängsskötsel innan en vall går över till att få ett stort innehåll av naturlig gräsmarksflora. Men även när en ängsvall är förhållandevis kvävepåverkad och artfattig kan den innehålla en stor mängd blommande örter som kan vara viktiga för bland annat insektslivet.

Höskörd och halvparasiter som ängs- och höskallror (Rhinanthus sp.) ger positiva effekter på floran. Höskörd möjliggör fröspridning på ett helt annat sätt än ensilering. Skallrearterna parasiterar på gräs och gör att gräsen som finns på ängsvallarna blir lägre och glesare vilket gynnar andra arter. Framförallt är det ängsskallran som verkar ge bäst effekt.

Insåddsförsök med 16 slåttergynnade arter genomfördes och resultaten visar att det för de allra flesta arter är nästan omöjligt för nya plantor att gro och etablera sig om marken sköts med enbart slåtterhävd. Det behöver förekomma markstörning också. För att få ett stort utbyte av frötillgången krävs till och med att grässvålen bryts och att fröna hamnar i direktkontakt med jorden.

När det gäller fjärilsinventeringen hade vi det första året en kall och regnig försommar vilket påverkade resultatet. Det var dessutom inte möjligt att styra skötseln vilket ledde till att flera objekt var skördade vid andra besöket vilket naturligtvis ger färre fjärilsfynd. Det vi kan konstatera efter inventeringarna är att ängsvallar är ett bra komplement i landskapet, men att det krävs ett varierat landskap för att ge artrikedom bland fjärilarna. Dessutom är det viktigt att anpassa skötseln så att det alltid finns någon yta som är oskördad antingen på eller intill objektet under hela säsongen. Slåtterängarna, med sin artrika ängsflora, har i regel en mer art- och individrik fjärilsfauna än ängs-vallarna. Men samtidigt är det tydligt att det är flera andra faktorer som påverkar hur rik fjärilsfauna vi hittar vid denna typ av undersökning. Vår slutsats är att det finns flera faktorer som är viktiga, och i många fall kanske viktigare än floran; främst mängden blomrik vegetation i närområdet och om hävdregimen är särskilt anpassad för att man ska hitta mycket fjärilar. Om några sådana faktorer är positiva så är det mycket troligt att en ängsvall kan bidra på ett betydande sätt till att upprätthålla fjärilspopulationer. Men är för många av dessa faktorer negativa så kan man inte förvänta sig en rik fjärilsfauna oavsett hur rik flora objektet har.

För den gröna infrastrukturen i landskapet är förbindelsen mellan artrika objekt viktigt. Av de ängs-vallar som ingick i projektet ligger mer än hälften i direkt anslutning till artrika marker i ängs- och betesmarksinventeringen. Men knappt hälften har mer än 100 och ibland upp till 3000 meter till närmaste objekt och chansen till spridning av kärlväxter är där mycket tveksam. När vi tittar på långliggande vall i länet är det endast 12% som har ett kortare avstånd än 100 meter från objekt i ängs- och betesmarksinventeringen. Det skulle alltså vara mycket positivt med en grön infrastruktur i landskapet som binder samman artrika marker med varandra.

Efter intervjuer med lantbrukare med långliggande vallar bedömer vi att det kan finnas ca 1800 ha vall i Västra Götalands län med stor potential som ängsvall. Då är inte vallar där brukarna söker betesmarksstöd medräknade. 25% av de intervjuade brukarna svarade ja eller kanske på frågan om de skulle vara intresserade av ett miljöstöd för ängsvallsskötsel. Nästan ingen lantbrukare hade reflekterat över om det kunde vara möjligt att se vallarna som något annat än åkermark, detta trots att man i många fall varken plöjde eller gödslade längre.

De ängsvallsobjekt som ingått i studien har haft olika EU-stöd, både vall- och betesstöd och med allmän och särskild skötsel. Det finns även objekt som inte haft något stöd alls. Under projektperioden har flera objekt bytt stöd och stödnivåer men det finns fortfarande objekt som kan riskera att kultiveras för att uppfylla stödreglerna i vallstödet. För att inte riskera att de ängsvallar med potential för att bli artrika plöjs eller gödslas vore det önskvärt att de får en egen grödkod och ett mer anpassat miljöstöd med villkor som styr skötseln i rätt riktning.

Den viktigaste slutsatsen av ängsvallsprojektet är att ängsvallen är ett markslag som skulle kunna bli ett viktigt bidrag till att nå miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Det finns stora lämpliga arealer och många intresserade lantbrukare. Utvecklingen till artrika marker kan vid rätt skötsel gå fort.
Slutrapporten bifogas.

Tillbaka

Kontaktperson:

Eva Dahlberg tfn 036-15 51 76, e-post fou@jordbruksverket.se

Jordbruksverket, Miljöanalysenheten, 551 82 Jönköping